Bästa kollektivet – kan det vara ett lyxhotell?
Jag vet inte hur det är med kollektivkonjunkturen, men jag antar att den rullar på. Vissa år vill unga, energiska människor ha portfölj, scarf, slips och eget rum på den långvård som är livet. Andra år vill lika unga och energiska människor ha linssoppa, raggsockor, kajal och gemenskap i stället.
Inget märkligt med det. Det märkliga är vad det blir av kollektiven.
En rimlig gissning är att en sådär 95 procent av kollektiven, som inte är kloster, blir ganska kortlivade. Ideologin blir till slut för mycket. (Det fanns ett folkpartistiskt kollektiv, inte långt härifrån. Sådant kan skrämma skiten ur den modigaste.) Eller så lägger sig Bettan och Thomas på en av golvmadrasserna och plötsligt står det klart att just deras fria kärlek är en köttslig förening som kräver kollektivets upplösning. Eller så börjar några tjäna pengar och vill ha pensionsfond och bättre rödtjut. Eller så blir det bråk om städschemat. Eller så växer folk upp.
Men några kollektiv blir kvar.
Man läser om kollektiven som överlevt då och då. Det som verkar förena dessa är att de haft förmåga att förändras. De har accepterat att folk inte förblir 17 livet ut. Att tvåsamhet kanske är ett borgerligt påhitt, men att det skapar lite stadga. Att det blir enklare om alla får sin egen hörna med dörr att stänga och att alla beslut inte måste dras i stormöte.
De har kort sagt blivit som vilken bostadsrättsförening som helst, fast med kräftskiva som alla tackar ja till och innerligare nickningar i trapphuset.
Man kan flina åt detta, men jag tror att de är något på spåren.
Jag bodde just på ett riktigt bra hotell. Det var underbart. Bra mat och bar dygnet runt. Lugnt bakom egna dörren och livat på andra sidan.
Tjänstvilliga, leende människor. Man kunde lämna ett kaos i rummet när man gick, men när man kom tillbaka var det kosmos, ordning, igen. Kosmos med liten chokladbit på kudden.
Det påminde mig om att överlevande kollektiv ofta lite skamset erkänner att de numera köper en del tjänster. Lite städ, lite fix, kanske till och med lite tvätt och mat. Och jag anade något: tänk om det bara är misslyckade kollektivare som lever för maoism, ulltovning eller folkpartism. Lyckade kollektivare kanske helt enkelt när en dröm om att bo på hotell, året runt.
Var skriver man upp sig?