Så ska de fula fiskarna avslöjas
En festkväll på Operaterrassen i förra veckan, när årets ess i svenska medier hyllades med Stora journalistpriset, föll det sig naturligt att tänka på I F Stone och Göran Persson. Stone var en av Amerikas klassiska muckrakers. En grävare.
Vintern 1989, då han utfört en reporterbragd, intervjuade jag honom i Washington. Det var svårt. Stone förstod inte vad jag sa. Han var stendöv.
Professionellt var handikappet Stones största tillgång. Medan andra reportrar babblade i telefon för att kolla rykten och checka fakta, skaffa sig bekräftelser och dementier, fanns den döve reportern – innesluten i sig själv, koncentrerad – lutad över tusentals obskyra dokument, det myller av offentliga handlingar som genereras i en evigt växande byråkrati. Lusläsa. Och – pang! – råttfällan slår igen.
Stone hittade på så vis genanta detaljer som han publicerade i sitt eget nyhetsbrev (sin tids blogg). Politiker och ämbetsmän beslogs med lögn, underlåtenhetssynd eller maktmissbruk. ”Alla regeringar ljuger”, sa Stone, ”men katastrofen väntar för länder vars befattningshavare röker samma hasch som de förbjuder.” Hans motto löd: ”Follow the papers!” Senare kom Deep Throat att i Watergateskandalen ge reportern Woodward rådet: ”Follow the money!” Det ledde till president Nixons fall.
Nu på Operaterrassen såg jag en svensk Stone, den 53-årige Nils Funcke, redaktör för tidningen Riksdag & Departement. Det var Funcke som läste alla handlingar, när utrikesdepartementet intervenerat och stoppat sverigedemokraternas hemsida, när denna publicerat en av de danska karikatyrerna på profeten Muhammed.
Ett ingrepp mot tryck- och åsiktsfrihet. Freivalds skyllde från sig: Det skedde inte på min order. Funcke ”följde papperen”. Han fann svart på vitt på att det skett med utrikesministerns samtycke. Freivalds hade ljugit. ”Det här kommer hon inte att klara”, tänkte pristagaren, när han gjorde årets scoop. Rätt. Freivalds tvangs lämna regeringen.
I en intervju på scenen skildrade Funcke hur han hela sin karriär varit en grundlig gnet. Det var locket på, när han fått tipset att det söps på fackföreningarnas kursgårdar. Funcke gick en omväg. Han pratade med kursgårdarnas städpersonal.
Fråga: ”Blir det mycket tomglas ??”
Svar: ”Ja, vi tjänar en bra hacka på panten.” Sen var det bara att dra upp. Gäddan satt på kroken.
Från Hasseludden till Harpsund är inte långt. Det är där Funckes nya journalistdogm ska appliceras: Follow the bottles! Kanske har vi i jakten på sanningen om vad som hände i sosseregeringens tsunamisjabbel gjort fel, när vi frågat: Vad gjorde Danielsson den ödesdigra annandagen för tre år sedan?
Vi skulle ha frågat: Vad gjorde regeringschefen?
Uppgifter cirkulerar nu i de svenska vin-och-sprit-importörernas värld. De säger att på juldagen 2004 hämtade ett internationellt spritkonglomerat med privatflyg det svenska monopolets chef, Anitra Steen och hennes man, statsministern. Det tog dem till en réveillon, ett överdådigt julfirande på franskt vis på ett av de stora slotten i Champagne eller Bordeaux.
Inget konstigt i det. Generositet hör till vanorna i en korrupt bransch. Och Persson blev svår att nå.
Detta rykte har likhet med alla andra rykten om den svenska statsapparatens mest olycksaliga dag. Danielsson, löd ett, cyklade alls inte till Rosenbad. Han cyklade till en älskarinna. Nej, hette det i ett annat, gubbsen som lekfullt själva kallar sig ”eminenserna” (Persson, Rosengren, Feldt, Nuder och några till) bara söp till på juldagskvällen. De var bara kraftigt bakis dagen därpå. Mänskligt.
Likheten mellan dessa rykten och ryktet om Anitras och Perssons hemliga flygresa till vinslottet är att de både kan vara sanning och lögn. De har inte gått att styrka. Makthavarna tiger och lever hellre i den kladdiga stämningen av skvaller än lägger korten på bordet. Eller?
I ladugårdar ska finnas katter som tar mössen. I sunda demokratier ska finnas whistleblowers. De som läcker. Tjallare.
Jag undrar därför hur det kommer sig att husfrun på Harpsund, hon som leder staben av tjänstefolk, inte ringt till Funcke (eller till mig, 070-5252239) och sagt: ”Nu ska jag berätta vilka som var här och vad de gjorde.”
Eller: ”Jag ska berätta vilka som INTE var här.”