Tjänar miljoner – trots mutåtal
Pamparna riskerar fängelse – men affärerna rullar på som vanligt
Rättegången om muthärvan kring nationalarenan i Solna är ännu en av dessa påminnelser om den stundom svårbegripliga skillnaden på moral och moral.
Kommunalråd tvingas avgå och en offentliganställd direktör sparkas.
Men den åtalade miljardären från näringslivet fortsätter bekymmerslöst att göra affärer.
Rättegången inleddes i går.
Det finns onekligen fördelar med att i ett uppmärksammat mål ställas inför rätta samma dag som en prinsessa kommer till världen.
Inte för att den åtalade makten lät sig intervjuas av de få journalister som orkat släpa sig till Solna tingsrätt, men förre kommunalrådet Lars-Erik Salminen och resten av grabbgänget slapp armbåga sig förbi näsvisa reportrar och ambitiösa fotografer.
Det som under nio dagar ska avhandlas är huruvida Solnas stadsdirektör Sune Reinhold mutades med nästan en miljon kronor av Salminen, byggjätten Peabs grundare Erik Paulsson och ytterligare tre hyfsat viktiga figurer inom byggprojektet.
Medan den nya nationalarenan började ta form betalades i hemlighet varje månad 31 500 kronor till stadsdirektörens privata bolag, en överenskommelse som beseglades under tennisveckan i Båstad 2007 med handslag och utan onödigt tjafs som att informera kommunfullmäktige.
Den stillsamt humoristiske åklagaren Alf Johansson ägnade ett par timmar åt att förklara vad han hade i sina tjocka pärmar.
Det var champagne i Cannes, upprättat mystiskt litet bolag, diskreta utbetalningar och ryggdunkar oss karlar emellan.
Men det kommer bli svårt att bevisa brott och de sex advokaterna var inte dummare än att de hade pratat ihop sig. De var som klonade av varandra.
Visserligen har en överenskommelse träffats. Och nog har pengar betalats ut. Men det var en fullt laglig ersättning för arbetet stadsdirektören la ner, med tanke på hur hårt Reinhold jobbade för övrigt blygsam ersättning. Mutor? Självfallet inte.
Så där höll de på, åklagare och advokater. Timme ut och timme in utan att parterna ens lyckades ta sig förbi de piruetter som varje svensk förhandling inleds med.
Svenska ekobrottsmål gör sig inte på film.
Att höra dessa pampar förklara alla märkliga turer kommer troligen inte sakna underhållningsvärde, men förhören kommer senare.
Så låt oss för ett ögonblick släppa juridiken och begrunda de moraliska aspekterna i den här soppan.
Stadsdirektören fick sparken så fort den ambitiösa lilla tidningen Dagens Samhälle fått upp spåret efter hans bolag och förundersökning inletts. Kommunalrådet spjärnade för all del emot, men tvingades efter lite trixande med en halvhjärtad timeout att avgå.
Att Paulsson hotas av fängelse hindrar dock inte honom från att ånga på som vanligt. Och Peab fortsätter att tjäna stora pengar på byggen inom den offentliga sektorn, till aktieägarnas för tjusning.
Jag säger inte att denna skillnad på konsekvenser med nödvändighet är åt helvete. Tanken att en människa ska anses vara oskyldig till dess att motsatsen har bevisats är djupt tilltalande.
Dessa män har dock redan bekräftat att de anser sig ha rätt att betala i hemlighet till den viktigaste tjänstemannen i ett projekt som angår oss alla. Moralen är, oavsett utgång i målet, ljusskygg.
Möjligen bör vi alla oroas över att näringslivet tycks rycka på axlarna åt denna elastiska etik.