Amerikansk advokat dömer ut svenska åklagarna i kokainmålet
En intervju med en amerikansk advokat i en kommande dokumentär om det stora kokainmålet kan mycket väl få rättsliga konsekvenser i Sverige.
Advokaten är, för att uttrycka det milt, måttligt imponerad av hur åklagarna genomförde ett förhör med en colombiansk knarkbaron i Florida.
Det kanske mest konstiga i den i flera bemärkelser egendomliga kokainrättegången, som vid det här laget har pågått i evigheter, är berättelsen om ett misslyckat försök att smuggla 713 kilo kokain från Karibien till Sverige.
För bland annat detta brott dömdes Jonas Oredsson, ensamseglaren Mauritz Andersson och en 31-årig man till hårda straff av Stockholms tingsrätt.
Efter domen upptäcktes det att två colombianska knarkbaroner var fällda i Tampa, USA, för exakt detta brott. Rimligen är med andra ord en av domarna felaktig.
Förvirring uppstod, processen i hovrätten avbröts och de fyra åklagarna satte sig på ett plan till Florida för att reda ut vad som pågick.
En intervju i en kommande och kritisk tv-dokumentär om kokainmålet som filmproducenten Joakim Hansson arbetar med kastar ett intressant ljus över hur förhöret med den ena knarkbaronen genomfördes.
Advokat Jeffrey G. Brown, ombud åt den dömde och specialiserad på stora narkotikamål, deltog tillsammans med amerikansk åklagare, en FBI-agent och de svenska åklagarna i utfrågningen.
Han beskriver det tre, fyra timmar långa förhöret som ett skämt. "Det var som att de hade kommit till Tampa för att se på ishockey".
– Vi begrep inte ens varför de kom över. Den amerikanska åklagaren har flera gånger försökt få dem att förstå att målet inte har någon koppling till Sverige. Att de 713 kilona skulle till en colombian i Spanien. Men de lyssnade inte, säger Brown i intervjun.
Den dömde pratar bara spanska. Åklagarna hade ingen tolk med sig. FBI-agenten fick översätta, och gjorde bara sammanfattningar. Vittnesmålet togs inte upp ord för ord, som brukligt är.
– Inte en enda gång under hela förhöret ställde de miljondollarfrågan, om det fanns någon koppling till Sverige eller om svenskar figurerade i ligan. I stället ställde de ledande frågor. Jag fick ett intryck av att de letade efter kopplingar som inte fanns.
- Frågorna var bisarra. De hade ingen aning om vad de pratade om.
Vittnesmålet om hur förhöret genomfördes är nu inte den enda märkligheten i det amerikanska spåret av utredningen.
Det var advokat Johan Eriksson som hittade domen i Tampa och som i månader krävde att utredning skulle genomföras i USA.
Men när åklagarna efter mycket om och men bestämde sig för att hålla förhör fick inte Eriksson följa med.
Att försvaret får delta då viktiga utfrågningar ska hållas är en grundläggande rättssäkerhetsfråga. Det ligger ju i den misstänktes intresse att förhöret går rätt till och att hens ombud får ställa frågor.
Reglerna utnyttjades dock maximalt av åklagarna, som med hänvisning till att det var de som fattade beslutet att åka till Florida vägrade låta försvaret följa med. Formellt korrekt, men inte på något vis välvilligt.
Åklagarna har trots de nya omständigheterna fortsatt att hävda att kokainet skulle till Sverige.
Advokaterna har inte ens fått egna kopior på deras skriftliga sammanfattning av förhöret i USA. De har bara fått läsa det under pauser i rättegången, med åklagare närvarande.
Intervjun med Brown kan få betydelse för den svenska processen. Om jag var advokat så skulle jag kräva att hovrätten spelade upp den.
Det går för all del att hävda att en journalistisk intervju har begränsat bevisvärde, men det är allt annat än ointressant för en domstol att ta del av en berättelse om hur förhöret egentligen gick till.
Inte minst med tanke på att de svenska advokaterna inte fick närvara.