Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Jenny, Jennifer

Gör uppror mot mediereligionen

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2002-07-31

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

För ungefär ett år sedan skrev både TT (Tidningarnas Telegrambyrå) och Dagens Nyheter om det prestigefyllda priset "Årets konstrookie" som tilldelats det Umeå-baserade fanzinet Butter.

Några dagar senare uppdagades det att "storyn" var påhittad. Konstnärskollektivet bakom Butter ville bara visa hur enkelt det är att "hitta på" en nyhet, att få journalister att springa åt samma håll utan att vända sig om.

Förra året tog aktionsgruppen Unfucked Pussy sig upp på scen under den livesända Fröken Sverige-tävlingen med en stor banderoll som det stod "Gubbslem" på. Alla tevetittare konfronterades med aktionsgruppens budskap: Lägg ner skiten, (skönhetstävlingen alltså). Det blev helsidor i tidningarna, inslag på nyheterna och Unfucked Pussy blev hjältinnor för många unga feminister.

Inför filmfestivalen i Göteborg i höstas satt jag själv med i en jury som skulle ge pengar till ännu ej etablerade dokumentärfilmare. Två unga killar från Malmö tilldelades premiepengar och diplom för filmen Generation: Robinson. En av karaktärerna i filmen var en kille som ständigt försökte komma med i olika dokusåpor och bli känd.

Lördagskvällarna tillbringas med öl och "Baren". Han åkte till Stockholm för att vara med på en uttagning till en dokusåpa och efteråt satt han på en bänk och bankade sig i huvudet med knogarna: "Jag är en jävla loser, annars skulle de väl vilja ha mig". Det visade sig senare att karaktären var fejkad. Dokumentärmakarna ville skapa debatt om dokusåpor.

De uppfann personen som visserligen finns men som de inte hade tillgång till genom att låta en skådis göra honom.

I går skrev författaren och regissören Sisela Lindblom på Expressen Kultur. Över hennes text, en bild på Lasse Berghagen från Skansen. Rubriken löd: Sisela Lindbloms kupp mot Lasse Berghagen. Hon förklarar i texten: "Det är enbart för att locka läsare till denna sida. Ingenting i dessa texter handlar om honom... jag vill bara att ni ska läsa".

Vad vill jag säga med allt detta? Jo, att det finns människor som tack och lov inte behandlar mediafabriken som en kyrka och offentligheten som ett altare. Som inte visar andäktig respekt, utan som utmanar, skojar, blåser, "kuppar". De är milda eller bitska former av media-aktivism. För att bli lästa, för att väcka tanke eller debatt kring en fråga eller bara för att visa att medierna är mänskliga, går att ta sig in i, protestera mot.

Varför finns det inte fler som bedriver aktivism mot medierna med hjälp av medierna? Skriver fejkade debattartiklar, streakar i en live-sänd politikerdebatt eller börjar sjunga när frågorna blivit så dumma att det inte längre går att svara.

För man tröttnar ju på mediakritiska böcker, med ack så konspirationsliknande teorier om mediakonglomeratens hot. Det går att väcka tankar om medierna genom att ha kul, genom att tänka som Unfucked Pussy eller Butter.

Unfucked Pussy vet att det är meningslöst att bli intervjuad i något snällt soffprogram med lama frågor där de aldrig får tid nog att kritisera medierna som lyfter fram Fröken Sverige. Så de gick sin egen väg och nu kommer folk ihåg Unfucked Pussy.

Kanske har det mycket att göra med att det finns en outtalad regel om att man ska visa respekt för medierna. Till exempel om man bjuds in till ett program så förväntas man hjälpa till att göra bra teve. Man förintervjuas för att eventuella överraskningsmoment ska utebli.

Tänk om intervjuoffer tröttnade, tog av sig mikrofonen i direktsändning och sa: Nej du Ingela, det här var för trist, jag drar nu. Eller i stället för att diskutera världskonflikter i Agenda började känna på Lars Adaktussons hår och viska: "Vad fint det är, Lars". Bara för att visa att det bara är teve, inte religion.

Skulle aldrig hända. Dessutom är vi väl för rädda för att göra bort oss själva också.

Även "inifrån", på redaktionerna måste ju tankarna dyka upp - om att utmana sin herre. Tänk redigerarna - de som ofta lägger sista handen vid sidorna du läser. Någon av dem har väl någon gång lekt med tanken att byta ut en självgod reporters (eller kolumnists) byline mot en bild på en snopp.

Aktivera medierna!

Belinda Olsson

Följ ämnen i artikeln