Zlatan – en brygga mellan vi och dom
En tisdag samlades vita svenskar i Vellinge. De var arga och rädda. Flyk- tingbarn skulle komma dit.
Samma tisdag berättade tidningarna att Zlatan Ibrahimovic, landslagets kapten, är tveksam kring sin framtid i den blågula tröjan.
Det kändes som ett sorgligt samman- träffande.
Zlatan är född i Rosengård utanför Malmö. Därifrån är det mindre än två mil till Vellinge. Vid infarten hänger en skylt med texten: ”Här är friheten större – och skatterna lägre”.
Jag har varit där. Till och med pizzabagaren var svensk. Hon hette Eva.
Det nya Sverige existerar inte i Vellinge. Men jag undrar ändå vad de tycker om Zlatan.
Fotboll är ju så märkvärdigt. Även de mest hårdnackade Vellingeborna jublade nog när Zlatan klackade in 1–1 mot Italien i EM 2004.
Ja, kanske är de till och med lite stolta över att en svensk – en skåning! – spelar i FC Barcelona.
Zlatan är vår starkaste symbol för det mångkulturella Sverige, en nickstark brygga mellan vi och dom, en andra generationens invandrare som är kapten för det svenska fotbollslandslaget.
Jag är av åsikten att endast åsnor och idioter kan hävda att det saknas samband mellan idrott och politik.
Och nu överger Zlatan landslaget, i ett november då Sverigedemokraterna får 5,8 procent i senaste Sifoundersökningen.
I oktober uttalade sig partiledaren Jimmie Åkesson om Zlatan i norska Aftenposten:
–?Han är inte någon typiskt svensk spelare, varken på eller utanför banan.
Svenska fotbollförbundet stod tysta då. Och de står tysta nu.
Detta sällskap av hållningslösa män i för trånga kostymer som mer än gärna orerar om hur aktivt de arbetar mot rasism. Har de ens försökt tala med Zlatan om den symboliska aspekten?
Fotboll är en brygga och ett språk.
Även om vi nu oftast väljer att betrakta svensk integrationspolitik som misslyckad har åtminstone idrottsföreningarna lyckats tämligen väl. En snabb titt på spelarna som nått de svenska ungdomslandslagen skvallrar om att nästan hälften har utländskt ursprung.
Jämför med Danmark som i den senaste landslagstruppen inte hade en enda. Men så är Danmark ett land där rasism genomsyrar den poli- tiska dagordningen.
I Sverige kan däremot en andra generationens invandrare bli kapten över vårt stoltaste landslag.
Och han kan frälsa oss med en klack i slutminuterna.
Men det är kanske osvenskt.