Undersökningen är ett smörgåsbord för alla
Nationella trygghetsundersökningen 2019 släpps i dag
I dag publicerades årets upplaga av diverse politikers, ledarskribenters och annat löst folks nya bibel.
Den nationella trygghetsundersökningen erbjuder argument åt allt från systemkollapsmånglare till drömmare för vilka Sverige är en oas i en farlig värld.
Oisín Cantwell kommenterar trygghetsundersökning från BRÅ”Lag och ordning” har gått från att vara ett ganska undanskymt politikområde till det kanske viktigaste och hundratals undersökningar om brott och straff och trygghet är i omlopp.
Lokala missnöjespartier, säkerhetsföretag med aktieägares intressen i fokus och mediehus i jakt på rubriker, alla beställer de rapporter med mer eller mindre uppfyllda vetenskapliga krav genomförda av i bästa fall något så när seriösa aktörer.
I en bransch som får mindre seriösa försäljare av begagnade bilar att framstå som ett under av pålitlighet sticker den Nationella trygghetsundersökningen, NTU, genomförd årligen av Brå sedan 2006, ut.
NTU har hög trovärdighet bland politiker och opinionsbildare och det är ingen tillfällighet att det var siffror plockade ur den som användes då kristdemokraten Ebba Bush Thor och socialdemokraten Annika Strandhäll i våras började gräla om antalet sexualbrott.
Just denna kategori brott sticker ut i årets undersökning. Av den självrapporterade utsattheten är det endast sexualbrotten (och fickstölder) som minskar. Allt annat ökar.
Det är dock ingen anmärkningsvärd minskning. 2017 svarade 6,4 procent av de tillfrågade i åldern 16–84 år att de hade utsatts för sexualbrott. Motsvarande siffra för i fjol är 6 procent.
Resultaten är en smula överraskande. Sexbrotten har fått stort utrymme i det offentliga samtalet de senaste åren, vilket brukar påverka utfallet i undersökningar av detta slag. Dessutom har andelen som uppgett sig vara utsatt ökat årligen mellan 2012 och 2017.
Är det början på en nedåtgående trend vi bevittnar? Eller en tillfällig avvikelse från en annars uppåtgående kurva? Det återstår att se.
Vad finns att säga i övrigt? Det räcker med att slänga en blick på rubrikerna till telegram som TT har pumpat ut den senaste timmen för att förstå vilket smörgåsbord undersökningen utgör.
”Fler utsatta för misshandel ... Ingen ökning av otryggheten ... Skillnader män och kvinnor ...”
Såväl vänsterpartisten som argumenterar för att straffen inte ska skärpas som sverigedemokraten som kritiserar regeringen för kriminalpolitisk slapphet har någonting att hämta.
Inrikesminister Mikael Damberg har redan hunnit använda årets upplaga som ett argument för fler poliser och moderatledaren Ulf Kristersson för att dundra att utvecklingen går ”åt fel håll”.
Men kanske är det den rubrik som kommer att väcka minst uppseende som är den viktigaste. ”Brårapport: Stort bortfall”.
Av de 200 000 som tillfrågades svarade endast 40 procent. Barn och ungdomar är inte representerade. Inte heller de äldsta. Och någonting säger mig att de mest marginaliserade och brottsutsatta, missbrukare och hemlösa, inte har haft särskilt många ord med i laget.
Den dåliga svarsfrekvensen har kritiserats av experter. De menar att NTU var mer tillförlitlig då den genomfördes med telefonintervjuer. Då brukade cirka 60 procent svara. Men för ett par år sedan byttes denna personalintensiva metod ut mot webbenkäter som många uppenbarligen struntar i.
I en tid då var och varannan debatt åberopar dessa siffror och viss lagstiftning motiveras med trender som går att skönja i rapporten finns det all anledning att förhålla sig skeptiskt.
NTU bär inte med sig den slutgiltiga sanningen. Men den är trots allt den bästa i sitt slag. Inte minst är undersökningen ett hyfsat verktyg för att studera utsattheten för brott över tid.
Därför ökar antalet brott i Sverige