Gul punkt visar – vi reser tillbaka i tiden
Värmerekord faller på löpande band – och det redan före en kommande El Niño.
Kurvan över koldioxidhalten i atmosfären fortsätter stadigt att öka.
I den här takten reser vi tillbaka i tiden – till koldioxidnivåer som rådde för miljontals år sedan.
Vårt förflutna kan mycket väl vara vår framtid.
Värmerekorden har fallit på löpande band i Sydostasien och södra Europa. Under den segdragna värmeböljan i Thailand uppmättes 45,4 grader redan i april, vilket var nytt rekord.
I Spanien samma sak – i april registrerades 38,8 grader i april, den högsta temperatur som uppmätts i en aprilmånad.
Enligt spanska motsvarigheten till SMHI har landet befunnit sig i en långvarig torka sedan slutet av 2022. Många oroar sig nu för att förra sommarens påfrestningar med uttorkade skördar och skogsbränder ska upprepa sig.
– Det här är den värsta perioden vi haft de senaste 100 åren, säger Samiel Reyes, direktör för Kataloniens vattenmyndighet till CNN.
Tidpunkten överraskar
Dessa förändringar kommer inte som en överraskning för forskarna – det matchar helt de vetenskapliga prognoserna för hur mindre nederbörd och högre temperaturer kommer att påverka Europa på en varmare planet.
Det som överraskar forskarna är tidpunkten.
Denna massiva och utdragna torka förväntades inträffa regelbundet först om 20 år.
Likaså är de nya rekordnoteringarna för temperaturen i haven förbluffande för klimatforskare över hela världen. Haven är nu varmare än någonsin, sen mätningarna inleddes. Och det redan före en kommande El Niño – väderfenomenet som brukar följas av rekordtemperaturer globalt.
Gula punkten visar
Ett annat rekord som slås så ofta att vi tar det som en självklarhet, är det över koldioxidhalten i atmosfären.
Den mäts vid observatoriet på vulkanön Mauna Loa i Hawaii, och den sjunde maj noterade en gul punkt i diagrammet 424.71 miljondelar, vilket var 5,33 ppm högre än ett år tidigare.
Så länge utsläppen fortsätter som i dag finns det en sak vi kan ta för given – de gula punkterna att röra sig uppför skalan. Men vad innebär då detta?
Jo, att resan in i framtiden för oss tillbaka i historien i svindlande hastighet. Vi har nått fram till de koldioxidnivåer i atmosfären som rådde under Pliocen, för tre-fyra miljoner år sedan.
Då pågick inga istidscykler och istäckena var små. Grönland var isfritt och kanske fanns heller ingen is i västra Antarktis.
Havsnivån under inledningen av Pliocen var därför cirka 17 meter högre än i dag.
17 meter låter illa nog – frågan är bara om vi stannar där?
70 meter högre
Det finns forskning som gör gällande att i de högsta utsläppsscenarierna kommer vi så småningom – i mitten av nästa sekel – att nå fram till Eocen, för drygt 50 miljoner år sedan.
Under Eocen rådde förhållanden som värmde upp jorden 13 grader mer än i dag, havsnivån var då 70 meter högre än nu.
Utsläppsscenariot den utvecklingen bygger på, det så kallade RCP 8,5, betraktas i dag som osannolikt. Men det förutsätter att kraftfulla feedback-effekter inte lösgör exempelvis stora utsläpp av metan.
Långsiktigt tänkande
Vi människor har svårt att förhålla oss till framtiden, vi är så upptagna med vad som sker här och nu.
Vi styrs av vårt kortsiktiga tänkande, det evolutionärt uråldriga men snabba system som sedan stenåldern gör att vi kan lösa vardagens problem på ett rationellt sätt.
Klimathotet innebär dock att människan måste göra något oerhört – lyfta sig ur det snabba tänkandet och börja tänka långsiktigt.
Åtminstone om vi vill undvika, eller åtminstone mildra, en resa tillbaka i tiden – till en värld med 17 meter högre havsnivå än i dag.