Mördaren kräver medalj
Breivik visade i går upp sig i domstolen och fick en minut.
Han förklarade att han inte anser sig vara skyldig till de 77 mord han erkänt: ”Jag handlade i nödvärn för mitt folk och kräver att bli frisläppt.
Breivik hann göra en högerextrem hälsning och världsfrånvända krav på att få medalj – men möttes av hånskratt.
Att domstolen i Oslo lät terroristen Anders Behring Breivik tala smörja under en minut i går saknar inte betydelse.
Rättssäkerheten i Norge omfattar dessbättre även de mest vedervärdiga brottslingarna.
Det kan synas groteskt att det nu sprids bilder över hela världen där en leende Breivik lyfter sina fängslade händer i vad som enligt dennes advokat är en högerextrem hälsning.
Och säkerligen ser terroristen det som en seger att tingsrätten tillät honom att hålla ett kort anförande om sin heroiska kamp mot den hotande islamiseringen av Norge och att han borde belönas med medalj.
Det är således inte märkligt att det norska domstolsväsendet än en gång kritiseras för att tillåta Breivik att använda förhandlingen till att sprida sin världsbild. Det är en kritik vi bör lyssna på, inte minst för att den bland annat kommer från anhörigföreningar till offren.
Men då även vanligtvis sansade debattörer kräver att processen mot Breivik ska föras bakom stänga dörrar är det viktigt att påpeka att öppenheten är en betydelsefull markering från domstolen.
Det är viktigt att inte tumma på Breiviks grundläggande mänskliga rättigheter, men låt mig återkomma till det och först förklara varför Oslo tingsrätt i går lät fotografer ta de första bilderna på honom sedan rekonstruktionen av massmordet på Utøya.
Det är i Norge, precis som i Sverige, förbjudet att ta bilder inne i en rättssal. Men det är ett förbud som i vårt grannland upphävs om den misstänkte brottslingen ger sitt godkännande. Då får bilder tas när den häktade förs in, men fotograferna körs ut så fort förhandlingen inleds.
Breivik sa nej till mediebolagens förfrågningar om att få ta bilder då han för några månader sedan för första gången ställdes inför en offentlig häktningsförhandling. Den här gången gav han sin tillåtelse.
Vi vet inte varför denne högerextremist har ändrat sig, men hur gräsliga motiv han än kan tänkas ha så hade domstolen fått betydande besvär med att förklara varför lagen inte gäller honom.
Det var med andra ord rätt att tillåta fotografering. Inte för att mätta medieföretagens hunger efter nya bilder, utan för att tilltron till rättsväsendet skadas av svårmotiverade undantag från gällande bestämmelser.
Ett undantag som inte åstadkommit någonting annat än att göra mannen som sköt flyende barn i ryggen till martyr i vissa kretsar.
Huruvida processen mot Breivik ska vara offentlig eller ej har varit föremål för en intensiv debatt som inleddes redan dagarna efter massmordet.
Argumenten för att han ska tigas ihjäl bygger på känslor de flesta av oss delar. Breivik ska inte tillåtas förvandla rättegången till en ovärdig propagandacirkus.
Men invändningarna bygger på det felaktiga antagandet att domstolar är en plats där brottslingar tillåts snacka hur mycket strunt som helst.
Gårdagens förhandling visar med eftertryck att så inte är fallet. En minut. Sedan fick han inte prata mer.
Det var en minut som visade att Norge vägrar svika själva grunden för en civiliserad rättsstat. Den öppna processen, garanten för att inte människor ska kunna dömas på vilka grunder som helst. Det är en princip som är så viktig att den utgör artikel tio i FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna.
Domare Wenche Fliflet Gjelsten har med klar och tydlig stämma sagt att Norge är ett land där rättssäkerheten gäller även dem som förtjänar det minst.
Det vi bevittnade i går var anständighetens och civilisationens triumf över ondskan och hatet.