Trafiklagarna är ett lotteri
Göran Ahlgren, 69, fälldes för fortkörning i Halland.
I det juridiska lotteri som råder skulle han mycket väl kunnat ha friats om han trampat för hårt på gasen i Skåne.
Det hela är precis så snurrigt och rättsosäkert som det låter.
Vissa trafikanter krånglar sig ur exakt samma hastighetsöverhetsträdelser som andra fälls för. Domarna vid landets tingsrätter har olika uppfattningar om det över huvud taget finns juridiskt giltiga bestämmelser.
Problemen uppstod efter det att Vägverket ersattes av Trafikverket den 1 april 2010. Enligt en dom i hovrätten över Skåne och Blekinge hade den förra myndighetens trafikförordningar inte överförts korrekt till den senare. Därför friades en överbevisad fartsyndare, till sin egen förvåning.
Efter domen började tingsrätterna i Ystad och Lund fria fortkörare på löpande band, trots att de registrerats av fartkameror och erkänt.
Det var dessa domar Göran Ahlgren refererade till då hans mål skulle avgöras. Det rådde inget tvivel om att han den 18 september 2011 körde i 91 kilometer
i timmen på en 70-sträcka på riksväg 25 strax utanför Halmstad.
– Jag skickade in en tidningsartikel om den oklara situationen, men fälldes ändå.
Halmstads tingsrätt konstaterade att det var länsstyrelsen i Halland som bestämt hastigheten på sträckan. Därför behövde domstolen inte bry sig om Vägverk och Trafikverk.
Ahlgren betalade sina 2800 kronor. Han orkade inte överklaga.
– Fast jag kan inte låta bli att tycka att det är värdelöst att inte samma lag gäller alla.
För att krångla till situationen ytterligare så har nu Svea hovrätt i en dom kommit fram till att reglerna visst överfördes på ett korrekt sätt. Därför har tingsrätterna i Skåne, som ska anpassa sig till tolkningar i högre instans, börjat fälla igen.
Att människor drar vinst- och nitlotter på till synes slumpartade grunder är naturligtvis inte acceptabelt.
Nu ska Högsta domstolen dessbättre pröva ett arbetsmiljömål med liknande juridiska frågetecken. Förhoppningsvis bringas någon form av klarhet i förvirringen. Dessutom har regeringen en möjlighet att ändra direkt i de aktuella bestämmelserna eftersom de finns i en förordning, inte i en riktig lag.
Det kan inte vara för mycket begärt att något så väsentligt som rättvisa inte bara ska vara förbehållet de grövre brotten.