Allt annat än en vanlig svensk gran är vulgärt
Om Sverige inte vore ett snobbigt litet klassamhälle skulle vi ha det ännu tråkigare. Vad skulle vi roa oss med, utan alla dessa outtalade regler och måttstockar som vi kan använda för att döma ut varandra och göra utlänningar hjälplöst förvirrade?
Det är viktigt att aldrig tala om saken. Aldrig berätta vad som gäller och aldrig avslöja att vi är något annat än jämlikhetens och toleransens Mekka. Använder någon fel bestick, ska en äkta svensk inte hjälpa etikettsbrytaren med reglerna, som en amerikan. En äkta svensk ska i stället vända sig till bordsgrannen på andra sidan och höja ögonbrynen menande. Underförstått: ”Såg du hur den stackars dåren gjorde bort sig?”
Det kanske inte är ett sympatiskt karaktärsdrag, men det håller oss åtminstone sysselsatta under alla dessa mörka och kalla månader.
Om ni lovar att inte skvallra, tänkte jag ändå ge er några tips i ett alldeles särskilt ämne: val av gran. Länge var saken enkel. Vattendelaren gick mellan äkta gran och plastgran. Här finns inget behov av brasklappar.
Plastgranen är underklass. Och räkna nu inte upp ett halvdussin miljonärer i er bekantskapskrets som har plastgran. Att ha pengar är inte att vara överklass. Sverige är ett gammaldags, aristokratiskt klassamhälle.
De som har riktigt mycket pengar är antagligen vulgära krämare. De kvalar inte in i toppen. Åtminstone inte på några generationer. Plastgran är underklass, oavsett inkomst.
Att vara allergiker är inte heller en ursäkt. Det finns inga diagnoser som friskriver en svensk från klassamhället.
Där skulle råden kunna vara slut. Men saker och ting har komplicerats. Den vanliga svenska rödgranen har fått sällskap av blågranar, kungsgranar, silvergranar och fan-vet-alltgranar. Hur ska de levande granarna rangordnas?
Det viktiga att minnas är att svensk snobbighet är tillbakablickande. Allt annat än en alldeles vanlig svensk rödgran är därför vulgärt.
Besvärligare är en nyare trend: att inte ha gran alls. Den pyntade granen är trots allt en nymodighet: den dök inte upp på herrgårdarna förrän i slutet av 1700-talet. Det går att argumentera för att avsaknad av gran är finare än en svensk rödgran.
Det är alltså dessa två alternativ ni har att välja mellan, om inte era grannar ska kasta menande ögonkast på varandra.
God jul!