Mall of fame – beviset för Victorias folklighet
Samtidigt, i en annan del av konungariket.
Ett varuhus i Nacka. Vassa barnskrik skar genom glasväggarna, en trött pappa i jeansjacka släpade ut sin femåring från leksaksbutiken.
Först då upptäckte jag den. Metallplattan under mina fötter. Beviset för Victorias folklighet.
På varuhusets andra våning låg en metallaffär. Där jobbade Gustaf. Dagen innan hade han sett Victoria genom skyltfönstret. Såg hon ut som han hade föreställt sig?
– Jovars, sa han. Det gjorde hon väl.
Gustaf sa inget om hennes bröst. Smakfullt nog. Annars är det väl trots allt brösten hon är mest känd för, Victoria Silvstedt.
Dagen innan hade nakenmodellen kommit till Nacka för att inviga något som varuhuset kallade Mall of fame.
Helt påklädd, förstås.
Mall är engelska för varuhus och hela konceptet är snott från Hollywoods Walk of fame – där världens superstjärnor tilldelats varsin metallplakett i marken.
Victoria Silvstedt föreföll rörd. En kvinna av folket, en sporttjej från Bollnäs som har kämpat hårt för att bli någon. Nu var hennes namn förevigat i varuhusets stengolv.
– Svenskarna kanske accepterar mig nu, sa Victoria till några reportrar som hade fått tillfällig permission från prinsessbröllopet.
På bilderna i tidningen dagen efter poserade Silvstedt stolt bredvid plaketten i golvet.
Någon hade strött ut en näve konfetti runt den.
Men nu var det dagen efter och ingen konfetti.
Det tog mig femtio minuter att ens hitta plaketten. Både Joanna i skobutiken och Cida i porslinsaffären skakade på huvudet när jag frågade.
Till slut stod jag på den. Plaketten i stengolvet. Mall of fame.
Inklämd mellan en leksaksbutik och en affär med barnkläder. Vid rulltrappan.
I affären med barnkläder var det rea på gula klänningar. Där jobbade 20-åriga Isabell. Hon hade föredragit Nackaprofilen Mona Sahlins namn i varuhusgolvet framför Silvstedts.
– En silikontjej, liksom. Vad har hon tillfört?
Inne i elektronikaffären stod människor framför väggen med platta teveapparater. Det var direktsändning från Storkyrkan. Kronprinsessan skulle gifta sig. Med en man av folket, en sportkille från Ockelbo.
I övrigt var det nästan tomt i varuhuset. Kanske hade människor något bättre för sig.
Inte ens Victoria Silvstedt var där, mer än i tanken.