Programledaren kluckade gott av sin ironiöverdos

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

När SVT:s nya samhällsmagasin Faktum skulle lanseras deklarerade programledaren Olle Palmlöf: "Vi kommer att ställa de där frågorna som Lars Adaktusson inte vågar ställa."

Hur blev det med de stora orden från Olle Palmlöf? I ett Faktum skulle man föga överraskande granska Ny demokrati. Det blev något obegripligt snömos där en liten kille som heter Bert och hade invandrarbakgrund skulle tussas ihop med stora Bert eftersom det var så sjukt att en invandrarfamilj döpt sin unge till Bert.

"Det kommer att handla om de konsekvenser som deras flyktingpolitik fick", meddelade Olle Palmlöf och gjorde en utflykt med invandrarfamiljen till Skara.
Om detta handlade ett bra reportage i Faktum om. Men halvvägs tog det slut, precis när det börjat brännas, för då skulle Olle Palmlöf ut på något kul i stället.

Där satt lille Bert mitt emot store Bert och programledaren kluckade gott av sin ironiöverdos men ingen annan fattade något alls och det var pinsamt tyst. Olle Palmlöf hade väl någon idé som lät jättekul när redaktionen spånade eller så vågade ingen säga till honom.

Det blir bäst när reportrarna bakom Palmlöf släpps fram. Som när Gellert Tamas gjorde ett reportage om Kalle Jonsson som slåss mot elaka Greklands rättssystem.

När den så kallade Kubasvensken, Mehdi Ghezali, släpptes från Guantánamobasen blev vi på debattredaktionen på Aftonbladet bombade med mejl och fax från upprörda svennar som inte ville att Sverige skulle bekosta hans flygresa hem.

"Vi borde ta hand om våra egna i stället?" "Vi borde hjälpa Kalle Jonsson i stället", skrev folk fast de inte hade en jävla aning om huruvida Kalle Jonsson var oskyldig som ett lamm eller lyckats lura skiten av hela Sveriges mediekår. Grejen var ju att han är lika svensk som köttbullar med lingonsylt och då spelar det ingen roll.

Om detta handlade ett bra reportage i Faktum om. Men halvvägs tog det slut, precis när det börjat brännas, för då skulle Olle Palmlöf ut på något "kul" i stället. Och vad hände med reportaget om hur vi bemöter asylsökande i Sverige? Reportern skulle ta sig in i Sverige utan identitetspapper och låtsas att han var flykting. Det tog slut efter fem minuter när han höll på att pissa på sig av skräck för att bli skickad till Lettland.

SVT verkar fast beslutna att fortsätta producera program för "unga vuxna", vilka de nu är. Det ska vara "med glimten i ögat" och sparka på redan liggande Agenda.

Det lyckas ibland. CP-magasinet var definitivt ett sådant program. Dels för att stora delar av redaktionen bestod av reportrar som var CP och det var lite kittlande för alla att hoho, nu får man säga CP. Men också för att det var välgjort, inte harvade samma ämnen som alltid och för att det var smart och roligt. Där var Olle Palmlöf programledare ihop med Jonas Franksson men det var Franksson som stal showen.

Nu är Olle Palmlöf på egna ben och det känns inte så bra. För han beter sig som den där snubben som knuffade ner killen i rullstol för trappan i skolan och sedan inte kunde sluta garva ens när det visade sig att rullstolskillen fått hjärnskakning. Som när han sitter där med stor-Bert och lill-Bert och är den enda som inte kan hålla sig för garv. Jag vet inte vart alla kompetenta journalisterna i CP-magasinet tog vägen men nu vet vi, CP-Olle is forever.

Det är också de ungvuxna samhällsmagasinen som granskar Ny demokrati. När man i stället kunde sätta

rasselampan i ansiktet på

SVT:s egen inköpsavdelning, eller varför inte på Dokument utifrån som verkar så kåta på brittiska BBC-dokumentärer att knappt inget annat täcks in.

På SVT finns inget utrymme för reportageserier, dokumentärer, såpor eller filmer producerade utanför fyrkanten Sweden-Copenhagen-London-USA.

Utanför de gränserna upphör världen att existera. Och i slutändan vill ju"folket" ändå bara se Skansen. Med en helsvensk programledare som vi på studs skulle flyga hem från Kreta om han på eget bevåg dragit på sig vinterkräksjukan på semestern.

I väntan på detta sitter vi här och stirrar på ett jättehuvud ur ett Faktumreportage, projicerat på Rosenbads fasad.

Belinda Olsson