I Norberg slipper man alla idioter i flyktingdebatten
Norberg.
Jag åkte upp till Norberg för att andas frisk luft.
För en stund kunde man slippa alla hysteriker till höger och vänster, de som tror att vi står inför nationens undergång och de som på fullt allvar säger att den som diskuterar lägre ingångslöner vill införa apartheid.
Det sägs så mycket dumt att man vill spy.
I Norberg blir man genast på bättre humör. I måndags var det möte på trevliga Need kafé, rubriken: Hur får vi flyktingarna att stanna i Norberg?
Det är alltså frågeställningen i den kommun som tagit emot näst flest flyktingar per capita. Kommunalrådet Åsa Eriksson (S) drog siffrorna. 5 801 invånare. 900 flyktingar. 77 ensamkommande flyktingbarn.
Här kan man tala om ”utmaningar”, ännu ett ord som raskt är på väg att bli utslitet av den snattrande klassen. Som tur är har vi sluppit höra att det kinesiska tecknet för kris också betyder möjlighet.
Här är en annan utmaning: 44 procent av alla som arbetar i Norberg fyller 65 fram till 2025. De som fyller 19 under samma period är bara 55 procent av de som fyller 65.
Det blir alltså ett enormt glapp i arbetsstyrkan och kommunen tar ännu ett kliv mot sin undergång om inte det glappet kan fyllas.
– För första gången sedan Jesus gick i kortbyxor har vi bostadsbrist i Norberg. Det är jätteroligt! sa Åsa Eriksson.
Kaféet var fullsatt av engagerade medborgare – och flyktingar. De fick hjälp av två tolkar.
Boel Godner, det socialdemokratiska kommunalrådet i Södertälje, var också där. I hennes stad är svårigheterna tvärtom. Södertälje har problem med gettoisering och invånare som inte lär sig svenska och därmed aldrig blir en del av vårt land.
Samtidigt som Scania söker personal över hela världen har Södertälje Sveriges högsta arbetslöshet.
Staden har tagit emot 10 000 flyktingar det senaste decenniet. Det är som om en miljon hade kommit till Sverige under samma period. Boel Godner berättade att kommunen styrt om hela sitt sätt att arbeta för att klara invandringen.
I Södertälje har man nu två lärare i varje klass i grundskolan.
En dam från slöjdföreningen Sjalen i Norberg berättade om ett projekt där invandrare och svenskar ska arbeta tillsammans.
– Vi ska dra igång en företagarskola för asylsökande. Lokala företag ställer upp som mentorer, sa Åsa Eriksson.
Så gick samtalet under kvällen.
Civiliserat. Öppet. Det låg ett tunt, gnistrande snötäcke på marken utanför och var tio grader kallt. Men på Need kafé tänkte jag mest på värmen.