Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Justus, Justina

Något värdefullt kan aldrig vara helt gratis

Det är viktigt att kunna skilja på värde och pris. Det är viktigt att begripa att de hänger ihop också.

Snart flyger vi igen och då lär man få leta efter ett leende på flygplatserna. Det är ju inget särskilt med att flyga, när det fungerar.

Folk går inte omkring och flinar därför att de kommer att vara i New York om nio timmar. De förväntar sig bara att komma fram.

Det är det som har varit bäst med flygstoppet. I allt bök och besvär har folk verkat osedvanligt levande, glada och vänliga. Plötsligt verkar resandet ha blivit värt något, just därför att det har gått åt helvete. Bök och besvär kan också kallas äventyr och få oss att sluta bete oss som zombies på Sobril.

Det är förstås en tanke som föranleder Liberala Rikspolisstyrelsen att skicka mig en dumstrut med rekommenderad post. Jag hämtar gärna ut den. För jag tror att alldeles för mycket blivit för lätt, för billigt, för enkelt och för mycket.

Flygtrafiken är bara ett exempel. Ett annat är snacket om att alla överallt hela tiden har tillgång till all information i stort sett gratis och hur bra det är. Tror jag inte alls att det är. För man kan säga vad man vill, men pris och värde hänger ihop. Och om något går att få hur lätt som helst till ingen kostnad att tala om, då slutar det att vara värdefullt.

Exemplet man brukar höra är att den ostoppbara flodvågen av fri information har gjort det omöjligt att vara diktator. Inte helsant, men inte heller poänglöst. Fast poängen är ju i så fall att flodvågen är värd något där den inte är en flodvåg, utan just är förenad med bök, besvär och till och med fara. Effekten kanske är den rakt motsatta för oss.

Fler och fler jag träffar har slutat läsa tidningen, slutat se på tv, slutat bry sig om all information de har tillgång till. Ingen jag träffar, som är i närheten av psykisk balans, är euforiskt lycklig och tacksam över att de kan slå upp locket på laptopen och ta reda på vad som helst när som helst.

Nej, jag vill inte att Sven-Otto Littorin eller Thomas Östros ska ta på sig skärmmössan, göra statskupp och dra ut sladden, så vi får kämpa lite för att få veta något. Men kunde vi inte lära oss något av flygstoppet och boka in ett par veckor varje år, då saker och ting kräver lite ansträngning för att fixa? Bara så vi minns vad det är värt.

Följ ämnen i artikeln