”Dagen då moralpaniken intog riksdagen”
Den 19 februari 2014 går till historien som dagen då moralpaniken intog riksdagen och vänsterpartister och kristdemokrater var överens om att förbjuda något de finner äckligt.
Att göra något så politiskt hopplöst som att protestera mot en kommande, meningslös lag var inte att tänka på.
– Riksdagen är enig. Sexuellt utnyttjande av djur ska vara olagligt, triumferade socialdemokraten Sara Karlsson.
Tidigare under dagen hade det varit utrikesdebatt och i princip fullsatt i plenisalen, men framåt sen eftermiddag gapade stolarna tomma då ”ändringar i djurskyddslagen” skulle diskuteras.
Blott sju tappra själar i miljö- och jordbruksutskottet hade orkat infinna sig.
– Förbudet är glädjande, fortsatte miljöpartisten Helena Leander, medan sverigedemokraten Josef Fransson krävde ännu hårdare tag och hävdade att det existerar djurbordeller där hundar bjuds ut till en låg penning.
Det var inte särskilt många årtionden sedan som bögar och flator i Sverige ansågs ägna sig åt en form av tidelag.
Men moral förändras över tid och då homosexualitet avkriminaliserades 1944 rök även förbudet mot att ha sex med djur, vilket sorterade under samma paragraf.
Zoofili är en så udda form av sexualitet att läggningen i många år ansågs vara en ickefråga, men för några år sedan vaknade politikerna plötsligt till liv.
Och i riksdagen i går lät det närmast som att våldtäkter på kor och grisar plötsligt har spridit sig epidemiskt genom landets hagar och nu måste stoppas.
Men är det så? I en rapport som den nu nedlagda Djurskyddsmyndigheten i mitten på 2000-talet presenterade konstaterades att totalt 209 fall av misstänkta sexuella övergrepp mot djur hade rapporterats till polis och veterinärer sedan 1970-talet.
Nästan samtliga ärenden handlade dock om djur som hade skurits i könsdelar, vilket redan i dag är förbjudet. Det var bara tio händelser som inte täcktes av nuvarande lagstiftning.
Tre upptäckta fall per decennium. Vanligare än så var inte detta beteende. Och misstänkta stod nästan aldrig att finna. Det förefaller med andra ord finnas andra områden där lagstiftning är mer befogat.
Vad beror då denna plötsliga kriminaliseringsiver på? Politiker är i och för sig duktiga på att nosa sig till frågor där de kan få väljarna med sig. Och just detta ämne är osedvanligt tacksamt. Räck upp handen, den som inte tycker att det är motbjudande att ligga med djur.
Men det kan inte vara hela förklaringen. Det är inte svårt att förstå varför moderater och socialdemokrater plötsligt låtsas vara för samtyckeslagstiftning och begraver frågan i ännu en utredning. I den frågan finns en opinion som kräver förändring och som anordnar demonstrationer.
Det engagemanget finns inte runt tidelag. Men när frågan väl var väckt var det i princip omöjligt att ha invändningar utan att framstå som perverterad.
Fråga landsbygdsminister Eskil Erlandsson. Han gjorde något så intellektuellt hederligt och politiskt modigt som att diskutera problemen med en sådan lag – Vilka handlingar ska anses vara sexuella? Hur vet vi när ett djur är kränkt? – men lyckades trassla in sig i ett resonemang om att stryka någonting gott på könet och låta en hund slicka och blev utskrattad.
Erlandsson insåg att det var kört. Det är hans lagförslag som voteras i dag och som träder i kraft om några månader. Har juridiska remissinstanser skakat på huvudet? Struntsamma.
Nu är just denna fråga inte hela världen. Det är svårt att se att den allmänna moralen rörande samlag med får kommer att förändras under överskådlig tid.
Men det finns ett principiellt problem med äckellagar. I dag är det djursex – vad är det i morgon?
Vilka beteenden kommer våra kära ledare då att finna förkastliga?
Det är beklämmande att våra riksdagsledamöter inte har integritet nog att stå emot morallagar.