Åkesson i blåsväder i Örebro
ÖREBRO. Så vad gör en partiledare som under några dagar har anklagats för att ljuga om sin uppväxt?
Jimmie Åkesson, van vid blåsväder, rättade till slipsen och åkte till Örebro för att försöka stjäla ytterligare några röster från socialdemokraterna.
Det finns nämligen anledning att lansera sig som arbetarklassens parti, har sverigedemokraternas strateger räknat ut.
Var sjätte LO-medlem säger sig överväga att rösta på SD, och för att räkna hem dem bör Åkesson övertyga om att han är på deras sida.
Så tidigare i dag stod han på Klostergatan i Örebro och svarade på frågor från tre journalister, varav två var utsända från lokaltidningen Nerikes Allehanda.
Det var kallt och ruggigt, några nyfikna stannade till men skyndade sedan på stegen och livvakterna från Säpo huttrade.
Åkesson ville prata om hur många inom välfärdssektorn får längre och längre arbetsdagar. Det kallas delade turer och innebär att personalen släpar sig till jobbet på morgonen, slår dank under några håltimmar mitt under dagen och sedan fortsätter att jobba.
– Kommunerna har begränsade resurser. Det behövs stimulans från staten, sa han och log brett.
Att besöket i Örebro lanserades med en debattartikel i lokaltidningen där partiledaren trumpeterar ut att "den svenska välfärdsmodellen är något att vara stolt över" är följdriktigt.
Receptet heter "Jimmies Sverigeturné", besök på 60 arbetsplatser i 20 kommuner. I Örebro i dag hemtjänsten på förmiddagen och ett ålderdomshem efter lunch.
Delade turer är ingen dålig politisk fråga att driva. Scheman av detta slag förekommer i nio av tio kommuner och är illa omtyckta av nio av tio anställda.
Men flirten med lågavlönade sjukvårdsbiträden har sina problem. Vissa ämnen bör undvikas. Sverigedemokraterna har röstat med alliansen och minskat skatterna för storbankerna med miljarder, sänkt inkomstskatten för de med högst löner och krävt att äldreomsorgen ska privatiseras så att riskkapitalbolagen kan tjäna ännu mer pengar.
Den näsvise skulle kunna hävda att en sådan politik står i direkt kontrast till en bibehållen välfärd och knappast gynnar undersköterskorna.
Förargligt nog var reportrarna i dag inte särskilt intresserade av Åkessons vision för Sverige utan ville veta vad han tycker om den nya lagen mot homosexuella i Uganda, hur viktiga invandrarna kan tänkas vara för hemtjänsten och om han verkligen hade talat sanning om sin uppväxt.
I SVT:s "Nyfiken på partiledaren" i söndags berättade politikern målande om hur det tidigare så fridfulla Falkvik i Sölvesborg under hans uppväxt förvandlades då invandrare bosatte sig i området och började hota och trakassera den stackars ursprungsbefolkningen.
Men journalister kontaktade gamla skolkamrater och lärare som villigt lät sig intervjuas och sa att Åkesson pratade strunt: invandringen var väldigt låg och kvarteren lugna.
I blåsten på Klostergatan svarade partiledaren som han har gjort femtioelva gånger de senaste dagarna. Det fanns inget internet i Sölvesborg på den tiden. Det fanns ingen att fråga. Han visste inte mycket om partiet.
– Och gamla skolkamrater kan ha alla möjliga skäl till att säga saker om mig.
Vi som minns hur nazianstruket och öppet rasistiskt SD var i mitten på 1990-talet vet att Åkesson bluffar då han babblar om att han inte begrep utan anslöt för att partiet var EU-kritiskt.
Det räcker med att slänga en blick i hur medlemstidningen uttryckte sig 1995, året då Åkesson gick med, för att bilda sig en uppfattning.
"För att passa in i förrädarregimens mönster skall du antingen vara invandrare, kommunist, kriminell, narkoman, bög eller något liknande. Helst ska du vara allt på samma gång".
Men Åkesson ruskade av sig alla frågor och försvann med Säpo och medarbetare över torget mot en intervju i lokalradion.
En äldre dam tittade länge efter honom och en bunden hund utanför ett café skällde några gånger då sällskapet passerade.