Björklund tjatade om hårdare krav
Jan Björklund, normalt en av de skickligaste talarna i svensk politik, lät osedvanligt osäker då han vid en presskonferens i dag i vanlig ordning tjatade om att ställa hårdare krav på invandrare.
Kanske var det så att han innerst inne håller med de experter som dömer ut förslagen.
Eller är han pressad av usla opinionssiffror, i en av mätningarna är Folkpartiet rent av under fyraprocentspärren, och av att det mullras om att han kommer att tvingas gå på partiets landsmöte senare i år?
Det är i sådana lägen politiker brukar få ur sig ekonomiskt knivskarpa analyser i stil med att "den som har arbete har även inkomst".
Bland förslagen som i dag presenterades i riksdagen märktes en del folkpartistiskt tankegods som påminner om Halleys komet, även om till exempel krav på språktest snarare har en omloppsbana på två år än 76.
Det är femte gången partiet föreslår detta, men vilka fördelarna med en sådan regel är har aldrig redovisats. Visst finns det en del äldre människor som sitter i sin förort med parabol utanför fönstret och aldrig lär sig svenska, men de skulle nog finnas även i ett folkpartistiskt Sverige.
"Anhöriginvandring blir möjligt först när den person som bor i Sverige uppfyller försörjningskravet, regelbunden inkomst och en bostad", fortsatte Björklund och innan någon elak reporter hann före tillade han att alliansen redan infört en sådan bestämmelse men gjort så många undantag att den är meningslös.
Nu ska det bli färre undantag. Vad betyder det? "Det får vi utreda".
Även alliansens favoritord arbetslinjen passerade revy. Det ska vara tillfälliga uppehållstillstånd som gäller till dess att personen kan försörja sig själv.
Vilka de invandrare är som inte vill ha arbete framgick inte. Inte heller blev det riktigt klarlagt varför permanenta uppehållstillstånd från start plötsligt inte längre anses gynna integrationen, vilket var alliansens linje under åren i regeringsställning. En linje som för övrigt stöds av forskning.
Björklund tittade ner i sin skärm, läste innantill och stakade sig. Hans normala pondus var som bortblåst.
Han försäkrade att Sverige även i framtiden ska vara en "humanitär stormakt" och försökte lura i oss att reformerna inte handlade om att attrahera sverigedemokratiska väljare.
Sanningen är ju att den enda politiska möjligheten att få färre människor att söka sig hit är ju att införa tillfälliga uppehållstillstånd, i varje fall så länge det finns respekt för de internationella förordningar vi har förbundit oss att följa.
"Arbetsrätten måste moderniseras", vilket översatt från politikerlingo betyder att det ska bli betydligt lättare att sparka gamla trotjänare som gjort mycket nytta i arbetslivet men som vid 59 års ålder inte längre har samma krafter som en 20-åring. Dessutom ska låga löner bli ännu lägre.
Vårdnadsbidraget, anser Björklund, är ett elände och bör avskaffas. Hade han glömt att han leder ett parti som för bara några månader sedan stöttade en motion om att det ska behållas?
Folkpartiet, som fram till för ett drygt decennium sedan var ett av riksdagens mest humanistiska och flyktingvänliga partier, tycks ha sneglat på det främlingsfientliga och högerpopulistiska Danskt folkepartis framgångar.
Men att göra livet sämre för de svagaste har inte imponerat på traditionella svenska liberala väljare.
Kanske var det detta Björklund tänkte på. Kanske var det i någon mån därför Sveriges just nu mest pressade politiker framstod som så osäker.