Inte rättvist döma ut dem för Kling- och Klanginsatserna
Rikspolischef Dan Eliassons nya satsning mot politisk extremism är sannerligen behövlig.
Hur kan utredningen om en nazistisk misshandel stå och stampa då gärningsmännen skryter om brottet på sin hemsida och till och med lägger ut bilder på offret?
Det är nu inte det enda märkliga inslaget i de polisiära insatserna i kölvattnet av helgens högerextrema manifestation i Åkersberga.
Fyra män tillhörande nazistiska Svenska motståndsrörelsen gav sig i en heroisk insats för Sveriges överlevnad med sparkar och slag på en 55-årig man som inte tyckte om deras budskap.
Ett vittne har på Facebook beskrivit misshandeln utanför köpcentret i Åkersberga som "otäck" och "vidrig" och att mannens hustru "skrek desperat".
I går, fyra dygn efter överfallet, fanns ännu inga misstänkta. Polisens förundersökningsledare uttalade sig och sa att utredningsläget var dystert.
Tidningen Arbetaren har dock avslöjat att förutsättningarna för att klara upp brottet i själva verket är synnerligen gynnsamma.
Svenska motståndsrörelsen har nämligen på sin propagandasajt tagit på sig ansvaret för misshandeln, lagt upp en bild på offret och förklarat att mannen blev "direkt och strikt tillrättavisad".
Arbetarens reportrar har med hjälp av bilder från manifestationen dessutom kunnat identifiera samtliga närvarande nazister.
Tidningen frågade Roslagspolisen om utredarna känner till nazisternas skryt, och fick det häpnadsväckande svaret att polisen har spärrat åtkomsten till den typen av sidor.
Ja, ni läste rätt. Polisens möjligheter att bekämpa politiskt motiverad brottslighet försvåras av att något snille har beslutat att det inte ska gå att besöka sajter tillhörande vissa extremister.
Utredaren satte sig vid en dator utanför polisens nät och kunde konstatera att betydelsefullt, möjligen avgörande, bevismaterial fanns bara några tangentbordsklick bort.
Förra veckans viktiga presskonferens i Rosenbad blir i ljuset av denna fars än betydelsefullare.
Rikspolischefen lämnade då till inrikesminister Anders Ygeman över en åtgärdsplan mot hatbrott – kriminalitet där det i motivet finns ett tydligt hat mot till exempel offrets etnicitet eller religiösa tillhörighet – och förklarade att ambitionsnivån skulle höjas och satsningen även skulle inkludera andra brott som hotar grundläggande fri- och rättigheter.
Eliasson pratade om trakasserier mot politiska meningsmotståndare, hot mot journalister och att hatbrottsgrupper skulle inrättas.
Glädjande, då polisens insatser inom detta område stundom inte alltid har imponerat, milt uttryckt.
Utredningen i Åkersberga går ännu att rädda, men misshandeln av Daniel Riazat, riksdagsledamot för vänsterpartiet, i Ludvika våren 2012 är för evigt förlorad.
Han slogs i huvudet med en glasflaska då ett antirasistiskt möte i Folkets hus attackerades av medlemmar i Svenska Motståndsrörelsen av en person som inte var svår att identifiera.
Men utredningen segade sig fram i ultrarapid, poliser skyllde på åklagare och åklagare skyllde på polis och då rättegången två år senare hölls mindes inte vittnen någonting och allt blev pannkaka.
Bättre gick det med överfallet som tre medlemmar i Svenska motståndsrörelsen gjorde sig skyldiga till i Uppsala sommaren 2013. En 38-årig man misshandlades så svårt att han drabbades av en hjärnblödning.
Visserligen lade poliser ner utredningen efter ett halvår, men Uppsala nya tidning granskade övervakningsfilmer och kunde identifiera två av de misstänkta gärningsmännen.
Utredarna vaknade till liv igen och tidigare i år åtalades tre nazister för attacken.
Det vore inte rättvist att döma ut en hel myndighets arbete mot högerextremistiskt motiverat våld på grund av Kling och Klang-insatser i Ludvika, Uppsala och Åkersberga.
Skickliga poliser runt om i landet har lyckats lösa åtskilliga brott av den här karaktären. Och polisen kommer rimligen bli bättre då den nya åtgärdsplanen kommer på plats.
Att kampen mot en form av kriminalitet som bär inslag av terrorism lämnar en hel del övrigt att önska råder det dock ingen tvekan om.