Nämndemän dömer hårdare än jurister
Att ytterligare en undersökning visar att hovrätter dömer lindrigare än tingsrätter är på intet vis sensationellt.
Men den är en viktig påminnelse om det största problemet med nämndemannasystemet – amatörer dömer för hårt.
Det var inte många veckor sedan som en undersökning berättade att en majoritet av juristdomarna ville göra sig av med sina politiskt tillsatta kollegor.
Deras argument var för all del goda, men det finns skäl till att vara på sin vakt då människor med makt över våra liv vill ha ännu större inflytande eller möjligen bara är trötta på att förklara lagen för politiker som blev över då de tjusiga uppdragen delades ut.
Undersökningen av samtliga överklagade domar från andra halvåret 2010 som Svea hovrätt genomfört borde dock få även de mest entusiastiska förespråkarna av dagens system att börja prata om vinterkylan i stället.
Den visar nämligen samma sak som alla liknande studier: hovrätter tenderar att sänka straffen.
Var fjärde av de 1 377 överklagade domarna ledde till lindring. Fängelsestraff blev kortare. Böter blev lägre. I 60 fall friades den dömde helt. 60. Det är många.
Förvisso skärpte även hovrätten straff, men alls inte i samma utsträckning.
Vissa kommer nu att hävda att vad alla dessa undersökningar egentligen bevisar är att juristerna är ett gäng snobbiga typer utan verklighetsförankring som älskar att köra över nämndemän vars kamp för att tillmötesgå den allmänna rättskänslan är lika heroisk som lönlös.
Men det är också en kategori människor som kommer att uppskatta en kompetent och balanserad bedömning först den dagen de själva eller någon anhörig står inför rätta.
För resten av oss är bristerna med ett domstolsväsende där amatörer tillåts döma oss till livstids fängelse uppenbara.
Jag säger inte att nämndemännen bör avskaffas helt. Det är en urgammal och vis svensk tradition att inte bara paragrafnördar ska delta i juridiska bedömningar. Inte heller är det säkert att en 31-årig tingsfiskal är bättre skickad att döma än en 63-årig överläkare.
Men det finns någonting djupt bekymmersamt med att majoriteten av domarna i tingsrätterna är människor vars främsta bidrag till överläggningarna är någonting så obehagligt som sunt förnuft.
Det är dessutom, som justitieminister Beatrice Ask påpekat, långt i från oproblematiskt att dömandet i sig hela tiden ifrågasätts.