Skönhet kräver en stenhård diktator
Inget är antagligen så otacksamt som att sitta i ett skönhetsråd. Stockholm har ett. Ludvika,
Huddinge och Nynäshamn också. Det finns säkert fler.
Det är ett snyggt namn, skönhetsråd. Men där är det slut på fördelarna för rådens ledamöter. De har allt emot sig.
Säg att de ingår i ett råd som faktiskt inte går byggarnas och sporthallskåta kommunalpampars ärenden. De dammar av sina examina i konst- och byggnadshistoria, håller koll på stadsplanering och använder sin estetiska förmåga. De ställer några spetsiga frågor och levererar viss kritik.
Tror ni att någon tackar dem?
Byggarna lär inte göra det. Kommunalråden lär inte göra det. Primadonniga arkitekter lär inte göra det. Chanserna är hyggliga att ledamöterna i skönhetsrådet får veta att de är gnälliga bakåtsträvare. Att de inte har ”visioner” och samtidigt helt saknar ”ekonomisk realism”. Att riktiga experter fattat för länge sedan att det som är fult i själva verket är vackert. Och håll käften.
Vanligt folk är inte heller att räkna med. För skönhetsråd mäter inte saker med skjutmått eller summerar summor på kvitton och annat sådant som svenskar gillar. Skönhetsråd har synpunkter på om något är snyggt. Det är livsfarligt. För genast vaknar det folkligt totalitärdemokratiska och-vem-tror-du-att-du-är-komplexet. Blotta tanken på att någon skönandes åsikt om vad som är vackert skulle vara särskilt mycket värd, får byggvaruhusens odalmän att suga ur tänderna och famla efter mattkniven.
Och runt om i Sverige spricker grisfula nasarlador och hamburgerhak fram som acne på utkantsåkrarna.
I centrum står redan Domuspalats och parkeringshus.
I helgen kunde man i Svenska Dagbladet läsa om konsthistorikern Lars Sjöberg, som på egen hand bevarar nio gamla vackra hus och en kyrka. ”Skönhet är matematiskt beräkningsbar”, säger Sjöberg, ”Den handlar mycket om antikens proportionslära, återfödd under renässansen”.
En del brukar syrligt påpeka, apropå skönhetsråd, att skönhet sällan uppstår genom kommittéarbete. Okej. Strunta i de stackars skönhetsråden, då. Men på ett villkor: utnämn Lars Sjöberg till Sveriges skönhetsdiktator. Låt inte en friggebod, inte ett tryckimpregnerat däck, inte ett hangar-Ica byggas, utan Sjöbergs tillåtelse. Det här är för viktigt för politiker och folkvilja.