Alla är livrädda för innerligheten
Johan Hakelius: Du får visa ömhet i dag
Få saker är så skrämmande som innerlighet. Lyssna på synonymerna: ”hjärtlig”, ”djupt känd”, ”uppriktig”, ”förtrolig”, ”öm”.
En gång till, läs långsamt:
Hjärtlig. Djupt känd. Uppriktig. Förtrolig. Öm.
Om ni inte skruvar på er, är ni att gratulera. Ni övriga ...
För några år sedan snackades det fram och tillbaka om den ”ironiska generationen”. Den börjar få flint, kagge och gäddhäng vid det här laget, så just det uttrycket kan vi kanske släppa. Men företeelsen finns kvar och den fanns också innan den ironiska generationen började med att inte mena vad den sa. Då bara låtsades folk att de vågade vara innerliga, genom att demonstrera, bilda bokstavskombinationer och rapa propaganda.
Men innerlighet och politik är varandras motsatser. Innerlighet är personlig. Politik är offentlig. Politik är att sätta upp en kravallsköld mot världen och mota in den i ett hörn. Innerlighet är att inte oroa sig för att man är sårbar.
Just sårbarheten tror jag är nyckeln till varför innerlighet får så många att skruva på sig. Det har blivit genant att vara sårbar, ett tecken på naiv dumhet. Sårbarhet måste attackeras med ett hånflin och en dräpande kommentar. Att göra det är ett tecken på världsvan intelligens.
Sitt behov av innerlighet sköter man i avskildhet, ungefär som andra genanta kroppsfunktioner. Man kan till exempel hyra en film och gråta när ingen ser en.
Detta skriver jag förstås apropå dagens stora händelse. Det har funnits en ton i den massiva bevakningen av detta bröllop. Särskilt i tv. Tonen beskrivs bäst som skräckslagen. Programledarna har desorienterade irrat runt mellan prinsessan Sibyllas manikyrist och provhoppningar i Grand Hôtels sängar. Meningen har varit att det ska verka kul och avslappnat och nemas problemas. Det bestående intrycket är motsatsen: Flackande blickar och svettiga handflator. De har helt enkelt inte vetat hur de ska hantera det här.
Man skulle kunna tro att skräcken är en skräck för att verka alltför fjäskande, alternativt alltför elak. Det tror inte jag. Jag tror att skräcken är en skräck för innerlighet. En genans inför det faktum att många faktiskt känner något innerligt för dagens brudpar.
Allt jag vill säga är att om du känner något hjärtligt, djupt, uppriktigt, förtroligt och ömt i dag så är det okej. Du får visa det.