Växa upp – ett nytt sätt att vara barn
Något av det fnissigaste man kan göra är att läsa ett politiskt tal. Det räcker med att läsa den första raden. Den är alltid densamma:
”OBS! Det talade ordet gäller!” De flesta som läser politiska tal är så hemmablinda att de inte ser den där meningen. Det är som ”Kapitel ett” i en bok, eller ledarsidan i en tidning.
Men att faktiskt läsa meningen och riktigt smaka på den öppnar en alldeles ny värld.
Vad betyder det där med att det talade ordet ”gäller”, egentligen? Att ingenting som står på pappret riktigt räknas? Skulle en schvungig politiker kunna skriva ett tal där han föreslår snöpning av norrlänningar, retroaktiv brandskattning av Astrid Lindgren och hundkött i kantinerna på ålderdomshemmen och ändå klara sig?
”Jaja, det STÅR så i texten, men jag SADE det inte. Talade ordet gäller!” Det låter som något av samma slag som: ”Det gills inte, för jag nuddade inte knäna tre gånger!”, eller ”Jag står på en
K-brunn, så du får inte slå tillbaka!”, eller ”Jag paxade platsen först!”.
Apropå paxa platser. Uteserveringarna börjar veckla ut sig till besvär för halta, lytta och barnvagnsbrigaden. Har ni märkt att det händer något med oss så fort en stol står utomhus? Ser man någonsin så många paxade platser som på uteserveringarna?
Folk skvätter revir med halsdukar, tidningar och annat lösöre, innan de nervöst hastar in till godsakerna. Man bara väntar på att en trettionågot ska komma ut med en GI-bulle i näven och väsa: ”Jag paxade faktiskt den där platsen!”. Och, förresten, apropå GI-dieten. Eller stenåldersdieten, eller Atkins-dieten, eller någon av alla de andra dieterna som alltidslutar i att det går utmärkt att äta läckerheter, men inget annat.
Är de egentligen inte bara svepskäl för vuxna människor att peta i maten? Att få plocka och välja och rata, utan att verka bortskämda?
Man anar ett mönster här: Att växa upp är bara ett nytt sätt att vara barn. Det matpetarna egentligen tänker, men inte säger, är antagligen: ”Jag vill bara ha sån, för den där är ÄCKLIG!” Precis som barn alltid varit dumma nog att inte bara tänka, utan också säga. Men matpetarna har lärt sig läxan. De vet att de mycket väl kan tänka och göra som kinkiga skitungar. Bara de inte talar som kinkiga skitungar.
För: OBS! Det talade ordet gäller!