Foki – då skriker 600 småflickor
Sexhundra skrikande småflickor på en trottoar i Stockholm kan bara betyda en sak.
En superstjärna har kommit på besök. Förbipasserande sneglar mot den trånga trottoaren. Någon på andra sidan gatan stannar till och väntar, fingrar på mobilkameran. Vem kan det vara?
Efter en stund kommer polisen och spärrar av. Man är rädd att de rosaklädda småflickorna ska göra sig illa i trängseln.
Sedan kommer den förmodade superstjärnan ut. Flickorna höjer sina mobiltelefoner.
Hon heter Anchisa Wallström och studerar andra året på gymnasieskolans naturvetenskapliga program i Umeå.
Men i flickornas autografblock skriver hon: ”Foki”.
Det började mycket enkelt. Anchisa flyttade hemifrån och ville skriva om sin vardag för lillasyster Fay.
Ett år senare har Fokis blogg 450 000 läsare i veckan. Hon får ofta beundrarbrev, omkring tvåhundra om dagen. På klingande norrländska förklarar hon för mig:
– Jag skriver mest om söta saker. Rosa dockor som hänger ut ur handväskan. Rosa bubblor, glass, cupcakes.
Ofta läser man om ett medielandskap som har förändrats.
Men sällan är bilden tydligare än här, i ett gathörn i Stockholm i mitten av februari.
Tidningsredaktionerna är inte underrättade. De har antagligen inte ens hört talas om Foki.
Jag frågar henne varför just hon blivit så populär. På gatan står hundratals flickor som klätt ut sig till henne. Hon kan inte riktigt svara.
Det har liksom bara hänt.
– Jag känner mig inte som en kändis, säger Anchisa. Jag lever inte värsta flashiga livet. Jag äter skollunch som alla andra.
Och kanske är just det framgångsreceptet. Identifikationen. Nittiotalets pojkband och nollnolltalets ”Idol”-gossar har ersatts av tjejerna i parallellklassen. Igenkänning i stället för glorifiering. Tidningarnas fredagsbilagor dikterar inte längre villkoren; på internet väljer fansen sina egna stjärnor.
Sveriges mest populära bloggare heter Kenza. Hon är nitton år och skriver om sin vardag. Halsont och långpromenader med chihuahuan Armani.
För en utomstående är det obegripligt varför hon lockar 800 000 läsare varje vecka.
Men samtidigt är väl det ett av fundamenten i en ungdomskultur: vuxna ska inte förstå.