Fullt inbördeskrig i FP
Det råder fullt inbördeskrig i Folkpartiet.
Missilerna skjuts av från alla håll. Det kan inte tolkas på annat sätt än att man positionerar sig inför förändringar i partitoppen.
När FP-ledaren Jan Björklund för en vecka sedan lanserade ett antal nya förslag på integrationsområdet i en debattartikel blev det startskottet för ett renodlat inbördeskrig i Folkpartiet.
I dag är det hela havet stormar och ledamöter av FP-toppen, partistyrelsen, bekrigar varandra öppet. Det måste tolkas som mer än ett missnöje med de förslag som Jan Björklund och ledamöter av den integrationspolitiska arbetsgruppen presenterade i artikeln.
Det kan vara, och är sannolikt, ett sätt att positionera sig inför det man förmodar ska komma, ommöbleringar i partitoppen.
Det började med att flera partistyrelseledamöter mot förslagen, bland dem förra EU-ministern Birgitta Ohlsson. Hon bekräftade att hon var kritisk till förslag medan Frida Metso Johansson gick ett steg längre, hon ville debattera mot sin egen partiledare i Aktuellt. Det hör inte till god ton, långt därifrån.
I dag publicerades fler debattartiklar, exempelvis i Svenska Dagbladet och i Dagens Nyheter. I den ena krävde en före detta sakkunnig i regeringskansliet och en FP-ledamot av Umeå kommunfullmäktige att partierna bakom julpakten, decemberöverenskommelsen, tillsätter en expertkommission. Dess uppgift skulle vara att ta reda på hur många flyktingar Sverige har råd med.
I den andra artikeln krävdes en bred överenskommelse om hur flyktingmottagandet ska begränsas ”i nuläget”. Bland underskrivarna fanns tre ledamöter av partistyrelsen.
Av partistyrelsens 25 ledamöter fronderar alltså fem ledamöter, 20 procent, helt öppet mot partiledaren Jan Björklund. Det skulle förvåna om det inte vara ännu fler, men som inte tagit steget ut i offentligheten.
- Jag känner ett starkt stöd i partiet, säger Jan Björklund. Det låter mer som ett mantra än som en realistisk uppfattning av sakernas tillstånd.
I Alliansen rasar just nu integrationsdebatten i tre av fyra partier. Det fjärde, Moderaterna, har tillsatt en arbetsgrupp med målet att fatta beslut på partistämman i oktober.
Många har tolkat det som att Alliansen är splittrad. Så är det i det, i just den här frågan. Men redan efter valet sade de fyra partierna att banden mellan dem inte skulle vara lika hårt knutna som under regeringstiden. Tusen blommor skulle få blomma tills man på nytt enar sig inför valet 2018.
Om det kommer att ske är naturligtvis omöjligt att veta, ingen kan vet vad som händer om två, tre år. Men det är avsikten och alltså är det ännu för tidigt att tala om en allmän splittring i Alliansen.
Mer intressant är att flera av partierna i den förra regeringen, som inte nog kunde slå vakt om öppenheten, uppenbarligen inte vurmar för den längre. Både FP och KD vill införa tidsbegränsade uppehållstillstånd.
Lika frapperande är att regeringen är så passiv i frågan. Integration är visserligen en komplicerad fråga och regeringar ska inte kasta ur sig ogrundade förslag. Men att delta i debatten är ingen förhindrad från, inte ens om man sitter i regeringen.
Nu väntar vi med spänning på nästa missil från någon debattvillig gruppering i Folkpartiet. Med målet inställt mot partihögkvarteret.