Hoppa till innehållAftonbladet

Dagens namn: Sam, Samuel

Bilar en oväsentlig slaggprodukt i Saab

Eftermiddagsradio och de intervjuade en ­ingenjör som tidigare­ jobbat på Saab. Vid sjuttioåttonde, eller nittio­fjärde, eller vilken död­förklaring i ordningen det nu var, hade han faktiskt tröttnat. Han antog ett erbjudande om att bli ingenjör på Volvo. Han tillhörde en ­minoritet. Trots att ­Volvo skriker efter ingenjörer ­vägrar de flesta i Trollhättan att lyssna.

Det som fastnade var en ­replik: ”... sedan är det ju ­bara tragiskt när man kommer till slutsatsen att man måste ­flytta på sig för att kunna få fortsätta med ­något man ­faktiskt är intresserad av.”

”Tragiskt” är ett rätt starkt ord. Det är inte tragiskt om man missar bussen, men det är tragiskt om man ramlar ­under den. Det är trist att slinta när man rakar sig. Det är tragiskt om man ­rakar sig med en lie och huvudet ­faller av.

Kanske tog ingenjören i ­lite grand, för grann­sämjans skull. Det är trots allt ­inte mer än åtta mil mellan ­Hisingen och Trollhättan, så det går att byta arbets­givare utan att sälja villan och packa pinalerna. Men ändå.

”Tragiskt”?

Reportern höjde inte ögonbrynen och formulerade en följdfråga i stil med: ”Hur ­menar du när du säger att det är tragiskt att du kan fortsätta­ att göra precis det du tycker är mest intressant, fast i ett framgångsrikt företag som betalar lön, i stället för i ett­ ­företag som alltid gått med förlust och inte betalar lön? Utan att passera arbetslöshetskassan? När det nya ­jobbet ligger så nära att du faktiskt inte ens måste flytta?”

Ja, eller något aningen ­klatschigare med samma ­andemening.

Men inget sådant. Den om­talade ”Saab-andan” har ­blivit så helig att de märkligaste­ påståenden ­passerar utan kommentarer.

Nu sägs det att kineserna, kanske, tar över Saab. Grattis, antar jag. Om affären ­inte faller ihop igen, för trehundrafjärde gången, har kineserna­ köpt sig en ­extremt framgångsrik organisation. Inte på att sälja bilar med förtjänst. Det har aldrig varit Saabs starka sida. Men ingen kan som Saab snärja västsvenskar i en sektliknande, blind lojalitet.

Kineserna kanske har sett ­något vi andra borde ha uppmärksammat tidigare: Saab är inte en industri, utan ett trossamfund. ­Bilarna är en oväsentlig slaggprodukt. Jag blir inte förvånad om de nya ägarna registrerar om ­företaget till ­kyrka. Det gäller, som det heter, att ägna sig åt sin ”kärnverksamhet”.

Följ ämnen i artikeln