Företagen har gjort ursäkten till en konst
I Skövde snöar det inte ens. Men tåget är inställt.
Resenärerna på den smutsiga perrongen muttrar vant, byter roade blickar med varandra. Det finns nästan en trygghet i att tåget inte kommer. Det är onsdag. SJ ber om ursäkt.
Allt är som vanligt.
Jag hade hellre önskat mig en rejäl utskällning. En SJ-konduktör i knähöga stövlar som marscherar ut på perrongen och ryter: ni ska vara jävligt glada att vi ens överväger att köra er!
Det hade åtminstone känts ärligare.
Men nu ber de om ursäkt. SJ vill ha min förlåtelse. Det står till och med på hemsidan.
I begreppet ingår ett underförstått försök till bättring. Men SJ vill inte bättra sig. De vill göra en ännu större vinst än förra året. Då 460 miljoner efter skatt.
SJ är naturligtvis långt ifrån ensamma. Det är roffarnas tid, och roffarna har lokaliserat vår svaga punkt: vi är alltid beredda att förlåta.
Det har vi varit ända sedan Jesus hängde på korset och föregick med gott exempel.
Återupptäckten av människors vilja att förlåta kan tillskrivas den förre migrationsministern Jan O Karlsson. Det var 2002. Ministern hade avslöjats med dubbla löner och skulle grillas inför öppen presseld. Men då gjorde han något som en norsk kommunikationsstrateg senare skulle komma att beskriva som en “hel pudel”.
Han bad kort sagt om ursäkt. Skjutjärnsreportrarna satt stumma. Det var revolutionerande.
Åtta år senare ber alla om ursäkt, hela tiden. Företagen har i det närmaste gjort ursäkten till en konstform. Det är ju så smidigt. Och billigt!
Som konsumenter utsätts vi för en ständigt pågående rövknullarkarneval, men vi är alltid beredda att förlåta.
Ty roffarna vet vår svaga punkt.
Huvudet på sned, ett robotleende och den vänaste av metallröster:
Vi ber DIG om ursäkt. Vi lovar ingen bättring och definitivt ingen ersättning. Vi tänker tvärtom göra allt mycket sämre. Om du vill klaga är du alltid välkommen att slussas mellan någon av våra tolv olika telefonköer, där du kan lyssna på panflöjtsmusik till en kostnad av fyra kronor i minuten.
Om du mot all förmodan kommer fram till en livs levande telefonist är det med största sannolikhet en minimiavlönad artonåring från Söderhamn.
Men du ska veta att vi ber dig, JUST DIG, om ursäkt.