Besöket på Ica har blivit en charterresa
Jag minns inte hur det var när riksdagen bestämde att man får bygga ett litet skjul på sin egen tomt, utan att fråga om lov. Förutsatt att skjulet inte är större än tio kvadrat, inte har mer än tre meter till taknocken, inte står närmare grannen än fyra och en halv meter, inte byggs i kulturhistoriskt viktigt miljö, inte omfattas av strandskyddet och inte utgör en olägenhet, trafikfara eller är estetiskt bristfälligt.
Jag minns inte hur det var när riksdagen bestämde sig för att vara lite vild och galen, lite lössläppt, lite crazy sådär och klubbade den saken. Det måste rimligen ha varit en av modern svensk historias största frihetsreformer. Skjulet fick trots allt ett alldeles eget – eller snarare ett alldeles lånat – namn. Det har fortfarande en klang av Engelbrekt:
Friggebod.
Nu har det gått mer än 30 år. Någon borde bygga ett monument. Friggebo med en cirkelsåg pekande i ungefärlig riktning mot Moskva, kanske.
Ett och annat har hänt sedan dess. Vi har massor av tv-kanaler, självplock på Systemet, friskolor och fjorton mobilabonnemang att välja fel mellan. Och sedan några veckor kan man köpa huvudvärkstabletter på Ica.
Fattar ni? Treo på Ica!
Man måste antagligen vara svensk för att begripa hur stort det är. Att bara se askarna stå där är som en charterresa. Samba och sangria. Merengue och mañana. Känslan håller i sig nästan fem hela sekunder.
Sedan känns allt som vanligt igen.
Det är otacksamt att göra frihetsreformer i Sverige. Någonstans under ytan anar man en längtan. Kanske inte ända till Italien. Maten är ju bra, men allt det där gestikulerandet, maffian och så talar de i mun på varandra.
Definitivt inte till Brasilien. Jag menar, dans och sång är väl okej, men det finns en dag i morgon också och lite ordning måste man ändå ha.
Men under ytan finns likväl en längtan. En dröm om att de där frihetsreformerna ska göra oss lite spontanare. Lite eldigare och fräckare.
Förmögna att ta ett par salsasteg, utan att bli ledstela. Lite osvenskare.
Aningen danska, kanske.
Fast med begripliga räkneord.
Det är drygt trettio år sedan friggeboden. Nu har vi till och med Ipren på Konsum. Likt förbannat mäter vi avståndet till taknocken med laser, för att det ska vara exakt tre meter. Och varför inte? Svenskar förblir vi.