Lämna valrörelsen åt sportreportrarna

Johan Hakelius

Detta är en kommenterande text. Analys och ställningstaganden är skribentens.

Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2010-09-18

Läs Johan Hakelius krönika

Det stod skrivet i ­politikmurvlarnas ansikten redan innan han slog på pek­skärmen: ”Ska han? HAN? Han är ju ...” Här inföll en kort paus av samma slag som när ovana hundvakter står med handen i påsen och stålsätter sig för att plocka upp bajset.

”... sportreporter.” Det var inga räkmackor och röda mattor direkt när Peter Jihde klev in i valbevakningen i?TV4. Med samma pekskärm som han använde under fotbolls-VM.

Man kunde ana stämningar som förde tankarna till skråväsendets avskaffande 1846.

Själv tyckte jag att han gjorde ett bra jobb. Och jag är inte ens förvånad.

Några dagar tidigare höll Belinda Olsson sitt debattprogram. Det handlade om fotboll. Hon råkade döpa om ett par fotbollsmänniskor och hade ingen riktig koll på AIK:s plats i seriesystemet. Det fick sportkillar som ­Ekwall och Laul och allt vad de heter att gnissla tänder.

Man begriper varför Belinda Olsson tycker att fotbollsgrabbarna är lite lättkränkta. Å andra sidan begriper man hur fotbollsgrabbarna känner också.

Här är ett ämne de verkligen kan. De har ägnat år åt det. Och så sticker en debattclown upp huvudet ur lådan och virrar till det, utan att skämmas. Det är oförlåtligt. Upprörande. Arrogant.

Att sportreportrar tycker så, beror förstås på att de rör sig i en nördkultur. De har läsare och tittare som kan minst lika mycket som de själva. Trampar de fel på en stavelse, en tiondel, en placering i Allsvenskan 1963, åker de dit. Omedelbart.

Det finns bara ett sätt att överleva som sport­reporter: att ha rätt och jävligt rätt. Man kan fråga ”Hur känns det?” Men man kan inte ha fel.

Politisk journalistik, särskilt i en valrörelse, har börjat bli motsatsen till sådan nördkoll. Vi har ju demokrati, så alla ska med. Alla får tralla.

Om man kan något eller vet något eller läst på, spelar ingen roll. Allt är debatt och resonemang och en ståndpunkt lika god som den andra.

Här uppstår en kulturkrock. Och därför överraskar det inte mig att Peter Jihde gjorde ett helt ok jobb. Han är säkert ingen genial politisk analytiker. Men han är sport­reporter. Så till skillnad från en hel del andra i valbevakningen såg han till att koppla grepp på de ämnen han pekade fram på sin skärm. Glatt och tjosan hejsan, men inget slarv.

Nästa valrörelse kanske vi helt borde lämna över till sportreportrarna.