Att landa på JFK är som att stiga in i ”Schindler’s list”
När man kommer till Arlanda är det som att kliva in i gamla Sportspegeln.
Passkontrollanterna har matchande kavajer och är innebandigt nyduschade. Reko och rejält och folkhälsotrist. Åtminstone om man är hyfsat blond och bär svenskt pass. Att landa i New York är snarare ”Schindler’s list”.
Jag minns för några år sedan, när anslagen kom upp. Skyltarna som meddelar att om man spelar Allan, kliver över fel linje eller höjer rösten, får man räkna med att bli skendränkt, bakbunden och få ett stolpiller upptryckt i källargluggen.
Eller något sådant. Tonen är i alla fall den där blandningen av hotfullhet och formalitet som amerikaner är mästare på.
Så fick man börja lägga tassarna på avtrycksläsare och stirra in i kameror. Och aldrig får ens nervösa flin ett svarsleende som signalerar att det är okej, att det bara är en formalitet, att det inte är något att bry sig om.
Den allsmäktige tjänstemannen känner sin allsmäktighet och högtidlighåller den med den döda blick som förvandlar någon till något.
Det här är inte ännu en lamentation över amerikansk säkerhetshysteri. Man måste trots allt vara Mattias Gardell för att inte begripa varför amerikaner är en aning hysteriska. Det jag undrar är om det inte finns något annat bakom det bistra välkomnandet.
Passkontrollanterna i New York är av en annan art än på Arlanda. Det finns inget frisksportigt över dem. Terylenbrallorna buktar som storsegel i monsunen och bältena försvinner under mjuka överhäng. Killarna har machomustascher och tjejerna alldeles för mycket smink. De tuggar tuggummi och ropar med gälla röster.
Och – även om det säkert är ofint att påpeka det uppenbara – nästan alla är svarta eller latinos.
Man behöver inte vara marxistisk sociolog för att se ett klassmönster. Det är dit jag vill komma: på amerikanska flygplatser är klassamhället ställt på huvudet. Att kalla ankomsten till Amerika för underklassens pay-backtime vore kanske att ta i, men sist jag köade på JFK kom jag att tänka på ett citat som vänster-tomtarna på Karneval förlag har som slogan:
”På medeltidens karnevaler framställdes tillvaron upp och ner: lammet plågade vargen, greven passade upp på bonden, liket mässade över prästen. För några dagar sattes den etablerade ordningen ur system.”
Just det. Och vi har ankomsthallen på JFK.