Därför är medelåldern så mycket rikare än ungdomen
Martin Amis ska komma med en ny roman i höst – ”den slutgiltiga förolämpningen” mot England, har det utlovats – så jag gick och köpte förra årets Amis, för att vara på banan.
Det tog bara tre–fyra sidor innan jag kom på mig själv med att tänka på annat.
Här skulle jag, om jag vore en recensent med avtalsenligt självförtroende, tala om att Martin Amis förlorat stinget. Därefter skulle jag tala om på vilket sätt sagda sting gått förlorat. Kanske avsluta med ett omvänt fadersmord – filicid tror jag det heter –med hjälp av ett dräpande citat av pappa Kingsley.
Det är bara det att jag inte alls är säker på att Martin Amis har blivit sämre. Om något är den allmänna meningen snarare att han är på väg upp ur en tjugofemårig skönlitterär svacka. Vilket föder den obehagliga tanken att det är jag som har blivit en sämre läsare.
En annan författare, Anthony Powell, påpekade att det krävs nästan lika mycket talang för att läsa en roman som för att skriva den. Något ligger det i det. Det finns en väldig massa dåliga böcker, men antalet dåliga läsare är alltid än större. Och nu kanske jag är en av dem.
Å andra sidan kan det bero på handlingen. Romanen heter ”The pregnant widow”, ”Den gravida änkan”, och huvudpersonen är tjugo år gammal. Det är sjuttiotalets första år och den sexuella revolutionen pågår i all sin fumliga tjurskallighet.
En betydande del av den inre monologen rör möjligheten att någon av de förekommande flickorna ska uppträda vid poolen utan bikinitopp. Ett annat bärande tema är att en av flickorna plötsligt visat sig vara vacker. Det återkommer. Igen. Och igen. Och igen.
Det är inte illa skrivet, tvärtom riktigt träffande, men ärligt talat, det är inte särskilt intressant. Vi har alla varit där och de flesta av oss, som inte blev chefer för den internationella valutafonden, har tagit oss förbi denna monomana sexfixering. Det är just det som gör medelåldern så oändligt mycket rikare än ungdomen.
Jag undrar om jag inte i sommar ska läsa om pappa Kingsleys ”The old devils”, ”De gamla stötarna”, i stället. Den skrev han efter att han också hade haft ett par decenniers svacka. Som belöning fick han Bookerpriset. Ingen i boken är under sextio och alla har krämpor. Till och med de partier som handlar om sex är roande.
Låt ungdomen tråka ut sig själv.