Mannen har blivit borttappad av den svenska psykiatrin
Det är inte helt lätt att begripa varför en domstol skriver ut en psykiskt sjuk mördare från vården mot ansvarig läkares vilja.
Dubbelmordet ställer en del besvärande frågor.
Att kräva att en myndighet ska äga en sierskas förmåga att skåda in i framtiden är inte rättvist.
Ett rimligare önskemål är dock att domstolar som släpper mördare ska hålla sig till gällande regler och uppbåda ett visst mått av sunt förnuft.
Örebro tingsrätt visade prov på en fantasifull inställning till reglerna då livstidsdömde Rocco Jensen, som under tiden i fängelse gjorde sig skyldig till narkotikabrott, hot mot personal och 61 fall av misskötsamhet, fick sitt straff tidsbestämt. Vi vet alla hur det gick: han våldtog en tolvårig flicka.
Fallet med mannen som misstänks ha mördat sin mamma och pappa med 15 års mellanrum har bekymmersamma likheter med Jensen.
Det hävdades i tidningar, radio och tv i går att 41-åringen nyligen släpptes av den rättspsykiatriska vården.
Sanningen är att han tillfrisknade så remarkabelt fort att jurister och hjärnskrynklare redan drygt två år efter mordet fann det lämpligt att låta honom bo
i egen lägenhet och sköta sin medicinering själv.
Att åklagaren i målet ytterligare tre år senare protesterade vilt mot att mannen skulle friskförklaras är inte mycket att orda om. Så håller åklagare alltid på.
Det anmärkningsvärda är att länsrätten i Stockholm beslöt släppa mannen trots att behandlande läkare invände.
Läkaren tyckte för all del att patienten gjorde framsteg, men litade inte på dennes löften om att som fri fortsätta behandlingen frivilligt.
Problemet var nämligen att mördaren ännu efter fem års terapi hävdade att han var oskyldig, ett faktum som man vare sig behöver vara Freud eller Sherlock Holmes för att finna en smula illavarslande.
Länsrätten trollade dock fram en egen sakkunnig, som förvisso delade åsikten att mannen kunde bli sjuk igen om han struntade i frivillig behandling, men som var säker på att allt skulle gå bra.
Med detta lät sig domstolen övertygas om att det inte förelåg risk för ”återfall i allvarlig brottslighet”.
Det vore intellektuellt ohederligt att med ett mord tio år senare som argument hävda att länsrätten gjorde fel.
Men mannen har tappats bort av psykiatrin. Han har begått åtskilliga nya brott. Han har nu av allt att döma dödat igen.
Vi har på kort tid sett två exempel på förfärande brister i samhällets hantering av frigivna mördare.
Det finns anledning för såväl lagstiftare som domstolar att studera dessa fall noggrant.
Mordet kan vara unikt
Att en person mördar sin mamma och pappa vid två olika tillfällen har förmodligen aldrig hänt i modern tid, enligt Mikael Rying, kriminolog på Rikspolisstyrelsen.
– Om det har skett i det här fallet i Tullinge är det unikt, säger han.
Omkring 90 personer mördas varje år i Sverige. I ungefär fem av fallen dödar ett vuxet barn någon av sina föräldrar.
– Det har även förekommit att ett vuxet barn har ihjäl båda sina föräldrar på samma gång. Men inte vid två separata tillfällen, säger Mikael Rying.