Systemet måste reformeras
Att en lekmannadomare i Migrationsdomstolen, utsedd av sverigedemokraterna, anser att flyktingbarn är parasiter som borde skämmas förvånar inte.
När ska riksdagen göra någonting åt nämndemannaeländet?
Expressen och reasearchgruppen avslöjar i dag vad vissa av våra amatördomare ägnar sig åt på sajter där anonyma kommentatorer lägger ansenlig energi på att bräcka varandra i rasism, homofobi och sexism.
En nämndeman reducerar en av världsreligionerna till en sekt som hon äcklas av, en annan anser att invånarna i Rosengård borda deporteras till sina "sophögar till länder".
Och som om det inte vore nog med detta så anser en representant för migrationsdomstolen, som avgör om flyktingar ska få stanna i Sverige eller slängas ut, att Sverige uteslutande ska ha en vit befolkning, att militären ska mota bort alla muslimer ur landet och att ensamkommande flyktingbarn är parasiter som borde skämmas.
Fullvärdiga domare
Gemensamt för dessa tre personer är att de är utsedda av sverigedemokraterna och att de som nämndemän är fullvärdiga domare, då deras röst väger lika tungt som en juristdomare.
Gagnas förtroendet för rättsväsendet att Sverige har domare som för mindre underbyggda resonemang om att invånarna i Somalia blivit psykiskt sjuka av inavel, att varenda man från vissa länder är potentiella våldtäktsmän och som hoppas att Fredrik Reinfeldts föräldrar ska bli misshandlade av muslimer?
Hur känns det för en asylsökande som ska få sin framtid avgjord i en rättslig process att veta att en av dem som fattar beslutet redan i förväg har bestämt sig för att hen ska skickas tillbaka?
Den avslöjade trion kommer att tvingas lämna sina uppdrag. Allt annat är otänkbart. Rättssamhället vilar på tanken att alla människor är lika värde, en uppfattning som dessa personer uppenbarligen inte delar.
Problemet är systemet
Men de rasistiska amatördomarna försvinner inte med ännu en utrensning. Efter SD:s framgångar i det senaste valet har partiet i vissa kommuner kunnat utse var fjärde domare. En inte alltför djärv gissning är att ett betydande antal av dem har åsikter liknande dem vi i dag har sett prov på.
Problemet är med andra ord vårt nuvarande system med politiskt tillsatta domare. Redan rekryteringsförfarandet är olyckligt, då politiker ska hållas så långt från den dömande makten som över huvud taget är möjligt.
Med SD:s framväxt blir situationen närmast grotesk.
För något år sedan lämnade en av dåvarande justitieminister Beatrice Ask tillsatt utredning över ett förslag innehållande ett antal intressanta tankar om hur det skulle gå att få bukt med eländet.
Nämndemännen skulle försvinna ur hovrätter och kammarrätter, minskas från tre till två i underrätter och genomgå skärpt lämplighetskrav.
Det kanske mest radikala förslaget var att bredda rekryteringen till kretsar utanför politiken, partisterna skulle i framtiden endast utgöra hälften av nämndemännen.
Något måste göras
Då partier från vänster till höger ville behålla denna möjlighet till reträtt för avdankade kompisar - medelåldern på amatördomarna efter det senaste nämndemannavalet är 57,7 år - sade riksdagen emellertid nej till de flesta reformerna.
Det var olyckligt. Det finns förvisso en grundtanke i systemet som är mycket bra. Dömandet ska inte bli en klubb enbart för lagkloka, andra perspektiv behövs och en 64-årig överläkare är inte nödvändigtvis sämre på att värdera bevis än en 27-årig jurist.
Men något måste göras. Det är inte bra för Sverige att nämndemän gång på gång visar sig ha ansträngt sig till det yttersta för att underminera tilltron till den dömande makten.