Skitsnack att förändring enbart nås med våld
Den unga kvinnan vräker med full kraft stenen in i skyltfönstret. Krossar en affärsinnehavares butik, vardag och livsgärning.
Och jag undrar: Hur tänker hon?
Bilderna rullade på italiensk tv i helgen och prydde (vanprydde) tidningarnas förstasidor. Demonstrationer som urartade i Rom.
Men det kunde lika gärna ha varit kravallerna i Rom för två år sen. Eller de i Göteborg. Eller Genua sommaren 2001, jag var där och såg staden brinna och plundras.
Överallt samma sak.
En majoritet fredliga demonstranter. Människor med en politisk vilja, drömmar, visioner. Sida vid sida, sjungande, ropande, protesterande.
Ibland leende, ibland stormande.
Men på rätt sida lagen och anständighetens gräns.
Och sen de andra, de som bara förstör och förgör.
I någons missbrukade namn, vare sig det är ett politiskt parti eller ett fotbollslag. Jag tittar på fotona och ser mänsklighetens fulaste sida hångrina mot mig bakom masker och motorcykelhjälmar med nedfällda visir.
I händerna på demonstranterna basebollträn och stålrör.
Vem går ut för att nå ett politiskt mål, för att jobba för en bättre och rättvisare värld, beväpnad med stålrör?
Ingen.
Det är skitsnack att förändring enbart nås med våld ibland. Lever vi i en demokrati så gör vi det. Det går inte att plocka russinen ur den demokratiska kakan, att kräva rätten att demonstrera och sen missbruka den å det grövsta.
Man slåss inte mot kapitalismen och globaliseringen genom att förstöra en guldsmedsbutik eller plundra en livsmedelsaffär.
Kvinnan på bilden åstadkommer ingen förändring, bara skada, när hon kastar sten in i en liten tobaksbutik.
Och de stora polisinsatserna och förstörelsen, de får vi skattebetalare stå för.
Pengar som kunde ha gått till betydligt viktigare saker, som vård av sjuka barn eller skolor.
”Det här är desperata människor i samhällets utkant”, invänder försvararna.
Återigen: Skitsnack. Några få, visst, en grupp består alltid av individer. Men när journalister kartlagt demonstranterna visar sig många komma från stabila medelklasshem, inte alls från misär i getton.
Uttråkade, frustrerade människor som vill ge någon annan skulden för allt som inte blev som de hade tänkt sig.
Så beväpnar de sig med järnrör och går bärsärkagång.
De förstör livet för en 62-årig butiksägare som gått till jobbet varje dag och gjort sitt bästa.
Och, värst av allt, de begår självmål och förstör för alla de demonstranter som verkligen har något viktigt att säga.
Samhällskostnad
4 000 poliser. Så många krävdes för att bevaka demonstrationerna i Rom. Föreställ er kostnaden.
Biljett direkt
Läkare utan gränser, Unicef …
Det finns en mängd organisationer att jobba för om man verkligen vill frälsa världen. Många arbetar dessutom i farliga länder, så alla bråkstakar kan få sitt lystmäte av våld, non stop.