Inget dåligt väder – bara fula kläder
Då och då görs blänkare om amerikanska tokstollar som väntar på civilisationens undergång. Kvar efter katastrofen blir naturen, så de ser till att lära sig massor av nyttiga saker. Hur man gör skosnören av kanintarmar, till exempel, eller vilka lavarter som, med god vilja och en tålig mage, kan ge samma effekt som en halv Ipren.
När de påminns om att det finns folk som fyller sin tid med fåfängligheter som att lära sig att tala franska eller pensionsspara, skakar de sorgset sina huvuden. Det är ett förmildrande drag, antar jag. De är inte likgiltiga inför att vi andra kommer att stå där som frågetecken med snörlösa skor och stirra på kaninerna, när allt har gått åt helvete.
Varje gång jag ser en sådan där blänkare tänker jag på samma sak: Ur- och skurdagis.
Tusentals svenska barn går i friluftsdagis. De leker ute, käkar ute och sover ute. I ur och skur. De går på toaletten ute. Det är inget problem, förklarar Friluftsfrämjandet: ”De yngre barnen kan till exempel sitta på potta med plastpåse i, eller över en grävd grop. För de lite äldre barnen kan vi bygga en utetoalett. Ledaren har alltid med sig en spade, toalettpapper och vatten/våtservett i ryggsäcken.”
Detta, mina vänner, är en svensk exportprodukt.
Jag menar inte att de ystra pedagogerna på svenska Ur- och skurdagis är av samma skrot och korn som de amerikanska tokstollarna. Det jag menar är att hela svenska folket är det. Flera tusen barn gör trots allt dubbelt så många tusen föräldrar. Dessutom verkar alla hålla med om det fina med Ur- och skurdagis. Föräldrar som klemar bort sina barn med tak över huvudet och en toalettstol skäms en aning när ämnet kommer på tal. Det räcker med att Ur- och skurarna sorgset skakar på sina huvuden.
I Sverige är det moraliska höglandet frilufsarnas.
Det är klart att folk som tycker att det viktigaste av allt är att deras barn knyter an till en gran, ska ha den möjligheten. Men var är alternativen? Varför inga dagis som skryter med att de lär barn att vika linneservetter, skriva sonetter och knyta flugor? Vill inga svenskar ge sina barn civilisationen?
Ju fler halvmeterhöga hurtbullar i överlevnadsoveraller jag ser, desto mer övertygad blir jag: det Sverige behöver är ett innedagis under devisen ”Det finns inget dåligt väder, det finns bara fula kläder”.