”Det kan gå riktigt snabbt att bli hemlös”
Uppdaterad 2011-03-11 | Publicerad 2010-01-03
Nästan 18 000 svenskar är hemlösa.
Och de blir allt yngre.
– Det är folk som hamnat mitt emellan, säger Mija Bergman, enhetschef på härbärget Bostället.
Socialstyrelsen har inte räknat antalet hemlösa sedan 2005. Då var 17 800 personer utan hem. 5 procent av dem levde utomhus, de andra flyttar mellan bekantas soffor eller bor tillfälligt och kontraktslöst i andrahandsboenden.
Över 60 procent av de utan hem har missbruksproblem. Men på härbärgen ser man att gruppen ändras från år till år.
– Allt fler dyker upp som inte tillhör den klassiska gruppen av hemlösa. Det är yngre personer, en del som blivit vräkta och inte hittar någonstans att bo. Det finns barnfamiljer och papperslösa. Det är folk som hamnat mitt emellan. De är inte så pass illa däran att de kan få hjälp och inte så pass bra att de klarar sig själva. De hemlösa ser mer och mer ut som vanliga Svenssons, säger Mija Bergman från Stadsmissionens härbärge Bostället.
Oroad för framtiden
Det är lätt att tro att hemlöshet är ett storstadsproblem, men så är inte fallet. Hemlösa finns i 76 procent av Sveriges kommuner.
Det är också enkelt att anta att de som lever på gatan är annorlunda, men de flesta har haft ordnade jobb, familjer och bostad innan. Men kanske en skilsmässa eller uppsägning har lett till vräkning.
– Jag är övertygad om att ingen väljer att vara hemlös. Man kan ha stora skulder och ett missbruk. Och hela det sociala nätverket kan vara borta. Då kan det gå riktigt snabbt, säger Mija Bergman.
Hon säger att hon är oroad för framtiden.
– Utifrån mitt perspektiv ser jag med oro på framtiden. Vad kommer lågkonjunktur, arbetslöshet, Försäkringskassans nya regelverk innebära för människor som ännu befinner sig i systemet? Hur ska samhället skydda utsatta grupper så att de inte blir hemlösa? Och slutligen, vad innebär ekonomiska nedskärningar inom socialtjänsten för de som redan är hemlösa?
Fotnot: Stockholms stad meddelade nyligen att de tänker jobba efter ”Housing first”-modellen. Det innebär att de utan hem först måste få en bostad innan de kan börja ta tag i sina sociala problem.