Ni gör för lite, alldeles för sent, Facebook
Martin Schori om ännu ett haveri för den sociala mediegiganten
Hela tanken med Facebook är att användarna ska dela med sig av så mycket som möjligt av sina liv.
Men vad händer när det går alldeles, alldeles åt helvete för långt?
Svaret på den frågan tycks vara: ganska lite. Och framför allt, alldeles för sent.
Morden i Sala är långt ifrån ett ensamt exempel på hur den sociala mediegiganten blir plattform för en direktsänd tragedi och/eller grov brottslighet.
- År 2017 filmades och direktsändes en våldtäkt i en sluten Facebook-grupp med 60 000 medlemmar. Flera personer larmade polisen. Sändningen pågick i flera timmar och avbröts först sedan polisen kommit till lägenheten.
- Den 23 januari 2017 tog amerikanske skådespelaren och sexbarnspappan Jay Bowdy, 33, sitt liv i direktsändning på Facebook efter att ha gripits misstänkt för sexuella övergrepp.
- Den 30 december 2017 tog en amerikansk tolvåring sitt liv i direktsändning på Facebook. Det tog två veckor innan Facebook plockade bort videon.
Facebook Live, alltså funktionen som gör det möjligt att sända direkt på Facebook, lanserades med buller och bång 2016. Först ut var kändisar, sedan medier och allmänheten.
Alla som jobbar professionellt med direktsändningar, exempelvis medieföretag som Aftonbladet, vet att den nya tekniken öppnat upp fantastiska möjligheter. Men vi är också fullt medvetna om den nya teknikens baksidor.
Att sända live betyder ju att man stänger av möjligheten till ett aktivt redaktörs- och utgivarskap. Vad som helst kan hända – och händer.
Lagarna med ansvariga utgivare, som medier faller under, gör att den som exempelvis sprider budskap som kan vara brottsliga är ansvariga, inte de som uttalar budskapet. Detta, i kombination med oräkneliga andra risker, gör att medier trots en initial live-hets är ganska sparsamma med direktsändningar vid potentiellt känsliga nyhetshändelser.
För att kringgå detta kan man till exempel sända något med en liten fördröjning, så att man hinner släcka ner sändningen om något man inte vill sprida dyker upp.
Medier har tillämpat de här försiktighetsåtgärderna i år, om inte decennier. De arbetar proaktivt. Detsamma kan man inte alltid säga om Facebook.
Precis som vid hanteringen av Cambridge Analytica-skandalen så får man intrycket av att Facebook blivit för stora för sig själva. De verkar inte förmå att tänka proaktivt, utan fastnar ofta i reaktiva åtgärder.
Facebook, alltid balanserande i gränslandet mellan teknikbolag och mediebolag, har varit under hård press i flera år att ta bort så kallade falska nyheter, hat och hot. Efter de uppmärksammade fallen med direktsända självmord har pressen ökat.
Facebook har svarat med att hyra in en armé av människor som ska övervaka innehållet som postas. Man har kallat in robotar. Trots det ser vi gång på gång hur det fallerar. Även i Sala-fallet låg filmen kvar i över tio timmar innan den raderades.
Självklart kan sociala medier också hjälpa människor som går med självmordstankar. Att känna att man har sympatier och stöd från nära och kära – exempelvis via sociala medier – kan rädda liv. Och Facebook anses ligga långt framme när det gäller självmordspreventiva åtgärder.
Men Facebook borde ha förutspått att om man gör det möjligt för alla att filterlöst direktsända vad som helst, ja då kommer sånt här hända. Att de inte hade en bättre plan är förvånande.