”Överlever jag detta kan jag gråta efteråt”
Publicerad 2012-04-17
Marius Hoft, 18, klamrade sig desperat fast på en klippavsats
OSLO. På en några centimeter bred klippavsats försöker Marius Hoft, 18, desperat klamra sig fast.
Några meter ovanför går en beväpnad massmördare som skjuter vilt omkring sig. Under honom ligger hans bästa vän och dör.
– Jag tänkte, överlever jag detta kan jag gråta efteråt, säger han till VG.
Bilden på den unge mannen som desperat klamrar sig fast i en trång klippskreva för att undkomma Anders Behring Breivik har blivit en av de bilder som kommit att symbolisera massakern på Utøya.
Den är tagen av Aftonbladets fotograf Niclas Hammarström som var en av de första på plats den 22 juli i fjol.
Personen på bilden är Marius Hoft, 18 år.
Han och hans bästa vän Andreas, 17, var på väg hem från AUF:s sommarläger på Utøya när massakern inträffade.
– Det var så dåligt väder. Vi hade varit där i tre dagar. Det var nog, säger han till VG.
”Hade varit slutet”
På vägen till färjeläget träffade de på några vänner som försökte övertala dem att stanna kvar.
Den korta stund de stannade för att prata räddade Marius liv.
– Om vi inte hade blivit stannandes hade vi mött Breivik när han klev av färjan. Det hade nog varit slutet för oss, säger Marius Hoft.
Istället bevittnade han och bästa vännen när Anders Behring Breivik började skjuta vilt omkring sig.
– Jag såg Breivik. Han var klädd i en uniform. Jag trodde att det var någon slags övning. Men då sköt han en flicka och en pojke. Jag såg på ryckningarna i deras kroppar att det var riktiga kulor.
Sedan vände sig Anders Behring Breivik mot Marius och Andreas med vapen i hand.
De började springa för sina liv.
– Vi fick hoppa över tre lik på vägen.
Tappade greppet
Marius och Andreas bestämde sig för att gömma sig vid vattnet.
De klättrar ner för en brant klippa.
Andreas tappar greppet och faller. Det sista Marius hör innan vännen störtar mot sin död är hur han ropar hans namn. Marius.
– När han föll tänkte jag att han inte skulle överleva fallet. Han skrek inte men stönade då han träffade marken. Jag såg att han sakta gled ut i vattnet. Han gjorde några små rörelser men till slut såg jag att han var död, säger Marius till VG.
Marius Hoft tillät sig att gråta en kort stund.
– Sedan tänkte jag, överlever jag detta kan jag gråta efteråt.
”Rädd han skulle se mig”
Marius var en av de sista som räddades från ön. Han tror att han stod på den smala klippskrevan i flera timmar.
Han vågade inte klättra ned i fruktan att även han skulle falla.
Och upp gick inte att ta sig. Där hördes skotten eka över ön.
– Jag var rädd att han skulle se mig, Jag drog huvan över huvudet och höll mig så nära bergväggen som möjligt.
Sammanlagt befann sig 564 ungdomar och vuxna på ön den dagen. 69 sköts till döds. Alla som var där drabbades antingen fysiskt eller psykiskt av det som hände under de 72 minuter då Breivik sköt vilt.
I dag fortsätter rättegången i Oslo tingsrätt.