Domen: Livstid
Uppdaterad 2011-03-10 | Publicerad 2011-02-19
Musa Kara mördade Carla Saado med 27 knivhugg
Med 27 knivhugg dödade Musa Kara sin exfru Carla Saado, 31.
I går dömdes han till lagens strängaste straff.
– Han fick vad han förtjänade, säger Carlas syster Dolly Altun.
I tretton år var Musa Kara och Carla Saado gifta. Tillsammans fick de två barn. Men 2009 tog förhållandet slut, de skiljdes och flyttade till varsin lägenhet i Huskvarna.
Söndagen den 28 november förra året var Carla hemma hos sin exman för att lämna över barnen,
9 och 13 år gamla, som bodde växelvis hos föräldrarna varannan vecka.
Carla berättade för exmaken att hon träffat en ny man – och att hon nu ville ha ensam vårdnad om barnen.
Polisanmälde direkt
Musa Kara, 39, blev rasande.
Efter att Carla lämnat lägenheten hotade han inför ögonen på barnen att döda henne.
Med sin mobiltelefon spelade den 13-åriga dottern in hoten, och varnade sin mamma, som genast ringde polisen.
Carla förhördes per telefon om dödshoten samma kväll, men några åtgärder mot Musa Kara vidtogs aldrig. Dagen därpå, den 29 november, åkte han in till stan och köpte en kniv. Han åkte raka vägen hem till Carla och när han mötte henne i trapphuset högg han henne närmare 30 gånger.
Bara några minuter senare greps han. I trapphuset låg Carla Saado kvar. Död.
I förhören hävdar mannen att han ville skada Carla lite, kanske skära henne i en axel.
– Så hon skulle förstå att jag menade allvar.
Men, säger han:
– Jag fick en blackout och tappade kontrollen.
Kommer att överklaga
I går eftermiddag träffade advokat Bertil Tengberg sin klient på häktet i Jönköping.
– Han blev bestört över domen. Han står fast vid att han inte hade uppsåt att döda sin före detta fru och tycker inte att det han gjort bör bedömas som mord.
– Oavsett detta menar vi att livstids fängelse är för hårt och kommer att överklaga.
Carla Saados syster Dolly Altun är nöjd med domen.
– Han fick vad han förtjänade. Det känns bra att det blev livstid, säger hon.
De två barnen bor i dag hemma hos sina morföräldrar.
– Och där hoppas och tror vi de får bo kvar. Det vill barnen – och det vill vi.