William, 19, tänkte ta sitt liv – dragspel blev räddningen
Publicerad 2024-05-12
Åratal av mobbning i skolan höll på att knäcka William, som vid 13 års ålder planerade att ta sitt liv.
Räddningen hittade han i dragspelandet.
– Oavsett hur mörkt det är så finns det ett ljus i tunneln, säger han.
Trakasserier och glåpord fick William Björling, 19, från Ransäter i Munkfors kommun, att gå till skolan med ont i magen i flera år. Mobbningen, som började redan i lågstadiet, blev bara värre och värre.
När han började i en ny skola i mellanstadiet spreds ordet om att William var en ”hackkyckling” snabbt, och de nya klasskompisarna agerade därefter.
– De gick efter mig och ropade kränkande ord. Sen fick jag mycket finnar i ansiktet, det fick jag höra mycket om. Att det var äckligt. Det var mycket om mitt utseende, säger han.
”Tog knäcken på mitt psyke”
Mot slutet av mellanstadiet trappades mobbningen upp ytterligare och i högstadiet hade Williams liv blivit så påfrestande att han övervägde att avsluta det.
– Mobbningen pågick så mycket då att det till slut tog knäcken på mitt psyke. En dag sa jag till mamma och pappa att hittar ni inte mig någon dag så har jag gått och hängt mig i ett träd.
Självmordet var vid det laget planerat, berättar William och tystnar en kort stund.
– När jag sitter och berättar det här nu så, det är så hemskt. Jag kan inte beskriva hur dåligt jag mådde.
”Ingen trygg punkt”
Efter det omvälvande samtalet slutade Williams mamma jobba under en period. Hon ville inte lämna sonen ensam.
Föräldrarna satte också hårdare press på skolan vilket gjorde att elevhälsan och Bup (Barn- och ungdomspsykiatrin) kopplades in.
– Jag fick hjälp av kuratorer som berättade hur jag kunde tänka när de gjorde vissa grejer mot mig. Och det hjälpte lite grann, säger William och fortsätter:
– Men sen blev det så att jag fick en kurator, och så slutade den. Så fick jag en ny kurator, och så slutade den. Jag fick börja om med historien varje gång, det fanns ingen trygg punkt.
Situationen gjorde att William ville prova något nytt. Han ville hitta en hobby, något som kunde få honom att komma ur de mörka tankarna.
Fick tillbaka självförtroendet
Intresset för dragspel hade funnits i bakgrunden under Williams barndom. Han lyssnade mycket på svenska dragspelare på sin farfars kassettband och vinylskivor. I sjuårspresent fick han sitt första dragspel av sin morfar.
När William var 13 år träffade han dragspelaren Mats Hedman vid en tillställning på Ransäters Hembygdsgård. Mats har sedan dess spelat en stor roll i Williams liv. Han tog, tillsammans med föräldrarna, strid för att William skulle få rätt stöd och hjälp i skolan.
Mats är också den som till slut lärde William att spela. Och det var med hjälp av musiken som den verkliga vändningen kom.
– Mobbarna hade alltid tryckt ner mitt självförtroende. Jag trodde inte på mig själv för fem öre.
– Men när jag började spela dragspel så upptäckte jag att: Herregud, jag kan ju någonting! Och mitt intresse, och mitt självförtroende, bara växte.
”Det finns ett ljus i tunneln”
I gymnasiet började William i en ny skola igen. Där kunde han vara sig själv, och fick snabbt vänner.
– Jag blev accepterad för den jag var. Mitt sätt att vara, min klädsel med gamla kepsar och så. Alla tyckte om mig, säger han.
I dag beskriver William livet som ”jättebra”.
– Det är riktigt roligt att ha kommit såhär långt som jag gjort och att jag inte mår dåligt längre. Det är lyckan i livet, att man klarat sig.
Vid sidan av jobbet är det dragspelandet som tar mest tid. Han lär ut dragspel, komponerar egen musik, och lagar och säljer instrument.
Att spela själv inför publik gör han regelbundet. Inför sommaren har bokningarna strömmat in. Och nästa vecka är den första gemensamma spelningen med flickvännen Leah, som spelar gitarr och sjunger, inplanerad.
På senare tid har William också börjat föreläsa om sin väg bort från mobbningen och självmordstankarna och till dragspel. Det är något han tänker fortsätta med, säger han.
– Det finns många som är mobbade eller mår psykiskt dåligt och jag vill visa att de inte är ensamma.
– Oavsett hur mörkt det är så finns det ett ljus i tunneln. Så ta inga förhastade, dumma beslut, som jag tänkte göra.
