Gör västvärlden om misstagen från Irak 2003?
Nu vill alla bomba IS
Tyskland har med stor majoritet sagt ja till en militär insats i Syrien. I går började Storbritannien bomba. Ett efter ett trappar Europas länder upp kriget mot IS.
Frågan som måste ställas men inte har något givet svar är; är väst på väg att göra om samma misstag som när Irak invaderades 2003?
När Frankrikes president Francois Hollande ställde sig upp efter de senaste terrordåden i Paris och deklarerade att Frankrike var i krig, ja hela världen var i krig, så påminde det väldigt mycket om president George W Bushs ord efter terrorattackerna den 11 september 2001.
Kriget i Afghanistan och invasionen av Irak som följde är två huvudförklaringar till varför världen i dag står i begrepp att trappa upp ett nytt krig, det mot Islamiska staten, IS.
Inget av de två krigen som Bush startade har egentligen tagit slut. I Afghanistan har talibanerna aldrig kontrollerat så mycket territorium sedan USA hjälpte till att störta dem från makten 2001. Då hade de i fem år drivit en stat som var föregångare till IS välde i Raqqa och Mosul i dag. Sharialagar, piskningar, förtryck av kvinnor och offentliga avrättningar. Med al-Qaida blev man en fristad för terrorister.
Obamas plan var att USA skulle ha dragit sig ur Afghanistan det gångna årsskiftet. Men det usla säkerhetsläget har tvingat honom att behålla runt 10 000 soldater.
Förödmjukande
Kriget i Irak avslutade han officiellt vid utgången av 2011. Men där har IS framgångar på slagfältet tvingat honom att skicka tillbaka en mindre styrka för att förhindra att Bagdad faller i terrororganisationens händer.
Förra hösten inledde USA och ett antal andra länder bombningar av Islamska statens områden i Irak och Syrien. På begäran av Frankrike ska bombningarna mot IS nu intensifieras och en rad EU-länder är beredda att hjälpa till.
Terrorattackerna i Paris bröt det tidigare motståndet hos Labour i Storbritannien. När premiärminister Cameron ville få ok för bombningar i Syrien 2013 mot Assad så led han ett förödmjukande nederlag. Den här gången fick han en överväldigande majoritet.
Snart är det så många bombplan i luften över Syrien att de får ta kölappar.
Tyskland ska inte bomba men ändå ge sig in i kriget mot IS genom att skicka spaningsflyg, en fregatt och 1 200 soldater (som inte ska delta i strider). Tyskarna är normalt mycket försiktiga med att ge sig in i militära äventyr utomlands. Särskilt om det inte finns ett FN-mandat för insatsen.
Efter sprängningen av det ryska charterplanet över Sinai vill även Ryssland vara med och bomba IS.
Provocera
Denna massiva insats från en ovanligt enad omvärld borde skrämma IS. Mycket tyder istället på att det är precis vad ledarna i Raqqa vill. Terrordåden var ett sätt för IS att provocera västvärlden och Ryssland att agera. En reaktion som de hoppas ska få muslimer runtom i världen att skynda till IS försvar och skapa den slutstrid där islam ska segra.
Så på sätt och vis går västvärlden i jihadisternas fälla.
Bombningarna, särskilt nu när silkesvantarna åkt av och man även börjar bomba mål där risken för civila offer tidigare ansågs vara för stor, kommer oundvikligen att leda till lemlästade kvinnor och barn på marken. Bilder som kommer att kablas ut över världen via IS propagandakanaler och arabisk satellit-tv. Bilder som kommer att uppröra och få fler muslimer att sympatisera med kalifatet, den islamska staten.
Övertro
Att Frankrike och västvärlden känner att man nu måste agera kraftfullt för att krossa IS är förståeligt. Men det gäller också att lära av historien. Flygbombningar är definitivt ett sätt att hämnas men är det verkligen bästa sättet att besegra IS?
Västvärlden har i kraft av sin överlägsenhet på området en övertro på militära lösningar.
Terrororganisationen borde vara en enkel match men det trodde Bush om Irak också.
Militär expertis hävdar envist att marktrupper måste till. Västvärlden bär på en förhoppning att dessa marktrupper ska bestå av rebellgrupperna som redan finns på marken och slåss mot Assad men nu istället ska göra gemensam sak mot IS.
Det låter bra men är nog mer dröm än verklighet.