”Sverige behöver ingen civilkuragelag”
Publicerad 2011-04-25
Inte olagligt att sakna mod att ingripa
Enligt svensk rätt finns det ingen skyldighet att ingripa om en person skadas svårt eller hotas till livet.
Fel, tycker många svenskar och politiker.
Men regeringens utredning har kommit fram till att en sådan lag inte skulle ge någon nämnvärd positiv effekt.
I Sverige finns flera fall där människor har skadats svårt utan att någon har ingripit. Till exempel våldtogs två tonårsflickor på Husbybadet, den första 2005 och den andra 2006, utan att någon av badgästerna gick emellan.
Vid dessa händelser brukar det blossa upp en debatt om att Sverige behöver en lag om skyldighet att ingripa – och 2009 tillsatte regeringen en utredning med uppgift att klarlägga vad ett införande av en så kallad civilkuragelag skulle få för effekter.
"8 av 10 svenskar är för"
Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund är en av de många politiker som har förespråkat en sådan lag.
– En civilkuragelag skulle ha stor betydelse för att lägga grunden för ett tryggare och medmänskligare Sverige. Och vi får stöd för den tanken. Drygt 8 av 10 svenskar anser att det behövs mer civilkurage i samhället i dag och en majoritet vill ha en civilkuragelag, enligt en Synovate/Temo-undersökning som Kristdemokraterna låtit göra, sa Göran Hägglund innan regeringens utredning tillsattes.
Kan minska benägenheten att anmäla
Men när Handlingspliktsutredningen lämnade över sitt betänkande till justitieminister Beatrice Ask i mars 2001, var svaret att en civilkuragelag inte skulle få någon nämnvärd positiv effekt.
"Däremot skulle den minska människors benägenhet att anmäla och vittna om övergrepp och olyckshändelser i fall då de själva inte gjort tillräckligt för att hjälpa", skriver ansvarige utredaren Olle Abrahamsson, rättschef på justitiedepartementet, i betänkandet – som avråder från att införa en lag om skyldighet att ingripa.
I en artikel i Dagens Nyheter påpekar rättschef Olle Abrahamsson även att studier från USA visar att det är fler som dör i försöken att rädda nödställda, än som räddas till livet.