Rektorn efter skolskjutningen: ”Är som när Palme mördades”
Publicerad 17.28
Polisen misstänker att en 15-åring tog med sig ett vapen till skolan och sköt sin klasskompis i huvudet.
Ett dygn efter skräckmorgonen på Trångssundsskolan står rektor Kaj Majuri kvar med elevernas frågor.
– Alla de 700 eleverna är drabbade av det här, säger han.
Polisens avspärrningsband är borta. Pressuppbådet har lämnat.
Inte mycket skvallrar på torsdagsförmiddagen om att det var här som en niondeklassare misstänks ha skjutit sin klasskompis i huvudet för bara drygt ett dygn sedan.
– Det här är något som bara inte ska få ske i en skola, säger rektor Kaj Majuri där han står i solskenet utanför Trångsundsskolans entré.
– Sedan dess har fokus varit på att ta hand om eleverna.
Som när Palme mördades
Kaj Majuri liknar känslan han hade i går med den han fick en februarimorgon 1986. Då när han vaknade till nyheten att statsminister Olof Palme mördats
– Att det skedde i trygga Sverige, det var ofattbart. Och det var samma igår. Barn har alltid bråkat och hamnat i slagsmål, men nu har man har gått över en tröskel, säger Kaj Majuri.
Enligt uppgifter till Aftonbladet blev eleven skjuten i huvudet. Men han var vaken och talbar när han fördes till sjukhuset. Pojken har haft änglavakt, säger en källa.
– Eleven mår bättre. Och det verkar som att han kommer behöva vård en tid fram över men att han inte kommer att få några bestående skador, säger Kaj Majuri.
Många vuxna att prata med
En polispiketbuss kör in på skolgården. Ut hoppar två kommunpoliser som hälsar på lågstadiebarnen innan de försvinner in till högstadiet.
Där inne i skolan pågår nu arbetet för fullt med att ta hand om eleverna för att de ska känna sig trygga i skolan igen. Inga vanliga lektioner hålls. I stället finns tid att prata om det som hänt. Kommunens fältassistenter, personal från kyrkan, extra kuratorer finns på plats.
– Alla elever är ju drabbade av det här. Inte bara de som gick i klassen, säger Kaj Majuri.
Vad säger du till de vårdnadshavare som igår tyckte att informationen från skolan gick för sakta?
– Jag förstår att de är frustrerade och att när något sådant här händer så vill man ha snabb information. Men för oss var det viktigt att ha korrekt information.
”Känner mig otrygg”
En mamma är på väg att hämta sina barn som går i mellan- och högstadiet.
– Egentligen vill jag att barnen skulle vara hemma i dag. Jag känner mig otrygg med att de är här, säger mamman.
Men efter att rektorn skickat ut brev om vad som skulle hända på skolan under torsdagen tänkte hon om.
– Nu känns det bättre. Men man är ju ändå rädd för vilka sammanhang ens barn kan dras in i, säger mamman.
En pojke i mellanstadiet är på väg hem. Han stannar och säger att han tycker att det har varit bra att få prata av sig med lärarna.
– Nu vet vi mer. Det känns bättre nu.
”De såg ut att vara vänner”
Lite längre bort på skolgården skyndar en som jobbar i skolans kök in.
– Jag var så rädd i går när det hände. Vi fick inte gå ut från vår byggnad och det tog ett tag innan vi fick veta vad det var som hade hänt.
Skolmatspersonalen är fortfarande skrämd. Och förvånad.
– I matsalen såg de där två killarna ut att vara vänner. Det har aldrig varit något bråk när deras klass har varit där, berättar kökspersonalen.
– Och han som blev skjuten. Jag kan inte förstå det. Han är jättesnäll, hälsar alltid och skämtar.
Ledsen – inte arg
Redan har röster höjts för att skolor ska börja skanna elever efter vapen.
Rektor Kaj Majuri tror inte att det är rätt väg att gå. Han berättar att en av klasserna han har pratat med under morgonen undrade varför man inte har säkerhetsspärrar i skolan.
– Visst, det skulle vi kunna ha men då skulle vi behöva jättemycket staket, anställa väktare som muddrar eleverna. Kanske införa väskförbud. Det skulle vara dyrt men möjligt.
– Men samtidigt – hur skulle eleverna bära med sig skolböcker och dator då? Hur ser vi till att ingen gömmer ett vapen här på kvällen? Jag tror inte att det är lösningen. Vi måste lära elever att lösa sina konflikter utan våld.
Är du arg över det som hänt?
– Arg? småskrattar Kaj Majuri och fortsätter:
– Nej, jag är ledsen. Vem ska jag vara arg på? Knarkköpare som göder drogkarteller. Jag är ledsen över att sådan här sker. Att det sker på en plats där barnen ska vara trygga, säger Kaj Majuri.