Allt kan hota rikets säkerhet i FRA:s värld
Publicerad 2013-12-11
Allt kan vara ett brott mot rikets säkerhet.
Så säg inget – inte ens ditt efternamn.
Ungefär så går det till i FRA:s lätt surrealistiska värld.
Den som söker svar på frågor kring den svenska underrättelsetjänsten FRA:s samarbete med amerikanska NSA får vara inställd på att inte hitta några.
Här gäller locket på och största möjliga tystnad.
– Ann-Christin, säger sekreteraren till en av cheferna vi söker.
Hon uppger givetvis inget efternamn.
FRA:s talesperson Fredrik Wallin kommer med några allmänna formuleringar om FRA:s laglydighet. Sedan berättar han att hans mobiltelefon inte går att nå dagtid när han befinner sig i FRA:s lokaler på Lovön utanför Stockholm.
– Vi har de bestämmelserna. Vi kan inte ha mobiltelefon på arbetstid, enligt våra säkerhetsregler.
Kanske för att ryska KGB-efterföljaren FSB inte ska kunna övervaka FRA via mobilerna. Kanske av något helt annat skäl. Hur som helst sitter hemlighetsmakeriet i även hos de som lämnat bygget.
När Aftonbladet försöker intervjua en gammal FRA-medarbetare anonymt om hur NSA-kontakterna sett ut genom åren säger hen (tja, det är väl bäst att inte avslöja könet):
– Jag kan nog bara hänvisa till att det är sekretess på de här jobben. Jag har inte rätt att uttala mig.
Gäller det hela livet?
– Jag tror det gäller 50 år. Du får inte citera mig överhuvud taget.
För att det kan vara ett brott mot rikets säkerhet?
– Ja.
Försvarsunderrättelsedomstolens ordförande Runar Viksten låter också som något ur ”Allå, allå, hemliga armén”.
– Vi kan naturligtvis inte kommentera vilka metoder FRA använder för sin inhämtning. Det är kvalificerat hemligt. Om jag pratar om det så kan det vara ett brott mot rikets säkerhet. Nu ringer det faktiskt på en hemlig telefon, jag måste ta det samtalet, säger Viksten och lägger på.