Sven Wollter om Krister Westerlund: Fruktansvärt ledsamt
Publicerad 2020-05-18
De var varandras motsatser i mycket men möttes i det som var viktigast.
– Krister och jag var väldigt nära mentalt och humant, säger Sven Wollter som sörjer sin vän sedan 20 år.
Sven Wollter nåddes i söndags kväll av budet om vännen Krister Westerlunds död. De två har känt varandra i tjugo år och haft regelbunden kontakt genom sitt gemensamma engagemang för Alzheimerfrågan.
– Vi har också utvecklat en stor vänskap som nu funnits under en stor del av mitt liv. Jag är chockad. Det är fruktansvärt ledsamt att höra detta.
Skådespelaren kom första gången i kontakt med Krister Westerlund genom en artikel i Aftonbladet.
– Jag hade spelat in en film, En sång för Martin, där jag spelade en Alzheimersjuk man. På den tiden kände jag dåligt till det arbete som pågick kring Alzheimers sjukdom men i mitt rollarbete hade jag pluggat på sjukdomen som sådan.
Några dagar efter premiären läste han ett reportage i Aftonbladet där ordföranden för dåvarande Alzheimerföreningen bad honom engagera sig för den goda saken även i verkliga livet.
– Jag ringde genast upp honom. Jag hade redan trappat ner mitt politiska arbete då men ville göra en fortsatt samhällsinsats. Vi upplevde båda att det var viktigt att solidarisera sig med det som är svårt.
”En enorm förlust för många”
Sven Wollter blev bland annat ledamot i föreningens styrelse och ställde i närmare 20 år upp på informationsträffar med anhöriga och drabbade när hans vän bad honom om det.
– Krister kunde konsten att varva ytterligt allvar med lek. När vi arrangerade så kallade Alzheimerkafé-träffar läste jag ofta dikter men vi kunde också skoja.
Wollter bor numer i Luleå och kontakten har på senare tid skett via telefon, senast för någon månad sedan.
– Krister ringde ofta och frågade hur det var och drog alltid upp sitt GAIS. Jag håller ju på Blåvitt så han gjorde det alltid för att retas. Vi stod heller inte nära varandra politiskt men det gjorde ingenting. Krister och jag var väldigt nära mentalt och humant.
Sven Wollter hoppas att det finns någon som kan ta över det arbete som han menar även framöver måste göras för denna stora och utsatta patientgrupp.
– Tomrummet som Krister lämnar efter sig där är oerhört. Detta är en enorm förlust för så många i Sverige.