”Tacksamt att skämta om fjollträsk”
Krister Henriksson och Fredrik Söderholm om politisk korrekthet, krogbrist och lila luggar
Uppdaterad 2022-04-19 | Publicerad 2022-04-16
Skådespelaren Krister Henriksson har bott på Södermalm i 50 år, poddaren Fredrik Söderholm, 30, har sprungit på gatorna sedan barnsben.
De är överens om att det är tacksamt att använda stadsdelen för den som vill göra politiska poänger.
– Det är wokeness, PK, genus, raka lila luggar och lättkränkta snöflingor. Det är väldigt tacksamt att använda det, säger Fredrik Söderholm.
En minut efter utsatt tid ringer Krister Henriksson, 75, för att berätta att han är sen.
– Men har Fredrik kommit? Du kanske ska ringa honom, så han verkligen kommer. Jag tror han är lite slarvig med tider, sådär. Är han inte det?
Sekunden efter kliver Fredrik Söderholm, 30, in på Urban Deli på Nytorget. Han bär solglasögon, en klocka på varje arm och en svart adidas-tracksuit. En outfit som han tror går hem bättre på Södermalm än i city.
– När jag är på Stureplan känner jag att någon kommer att knacka mig på axeln och säga: ”man får inte ha gympabyxor här”. Dessutom hände det i helgen, och då tänkte jag att på Södermalm håller de inte på så här.
Efter 20 minuter trillar Krister Henriksson in. Efterfesten som följde gårkvällens matinéföreställning av ”Fröken Julie” på Dramaten bidrog till förseningen. Han omfamnar Fredrik, ursäktar sig, och lägger sedan märke till att de valt likadana outfits, förutom att Krister Henriksson bär Adidas endast på underkroppen.
– Räknas Tantolunden som Södermalm? Jag känner att jag bor på landet. Det ligger lite off från allt de andra, man måste gå ganska långt för att få en kaffe, säger Krister Henriksson.
Det är han som har valt att vi ska ses på Urban Deli, främst för att han inte kan så många andra krogar. Trots att han har bott på Söder i 50 år tycker han att han är fel person att uttala sig om ön. Den mesta tiden tillbringar han på Dramaten och Östermalm.
– Men å andra sidan är Södermalm som Dramaten. Här bor alla kollegor, det är som ett greenrom för mig.
Fredrik Söderholm är uppvuxen i Gröndal, strax väster om Söder, och har sprungit på gatorna sedan barnsben. Nu bor han på östra delen av Ringvägen.
– Det är väldigt töntigt att jämföra Södermalm med New York-stadsdelar, men därför gör jag det. Min gata är lite som Stockholms Brooklyn, det är turkar, judar, reggae och hummus. Jag älskar mångfalden.
”Fjollträsk i sin essens”
Södermalm används ofta av politiker för att beskriva en motsats till ”verklighetens folk”.
– Verkligen. PK-elitens högborg. Det är klart att det blir tacksamt för politiker att skämta om fjollträsk i sin essens. Det är wokeness, PK, genus. Raka lila luggar och lättkränkta snöflingor. Det är väldigt tacksamt att använda det, om man vill göra politiska poänger, säger Fredrik Söderholm.
Ligger det någonting i det då? Är det för många lila luggar på Södermalm?
– Det ligger ju någonting i det, såklart. Men om det är för många luggar, det är ju en smaksak. Men det finns nog progressiva människor som brinner för jämställdhet och feminism, och det finns kanske fler veganer här än i Hässleholm. Det är min magkänsla.
Krister Henriksson och Fredrik Söderholm har lärt känna varandra genom att de spelar far och son i ljuddramat ”Före - Efter”, om Estoniakatastrofen i Sveriges radio. För Fredrik Söderholm var det första gången han skådespelade, men det är nästintill omöjligt att räkna ut vilket roll i ordningen det är för Krister Henriksson. Lika länge som han bott på Södermalm har han varit skådespelare, men trots sin långa karriär vill han inte gå i pension.
– Mitt jobb är min hobby. Jag har inga vänner. Jag har min fru och mina barn. Men sedan har jag en jävla massa kollegor, som jag tycker väldigt mycket om.
– Jag känner igen mig i det där. Det är många goda bekanta, men nära vänner som jag verkligen kan prata om relationer med, det är inte så många, säger Fredrik Söderholm.
Söders sämsta gata: ”Varför finns den ens?”
Trots att Södermalm är Stockholms krogtätaste stadsdel tycker både Krister och Fredrik att det finns en brist på restauranger, barer och kultur. För något år sedan stängde Boulevardteatern på Götgatan och blev en cykelbutik i stället.
– Man kan köpa sin cykel i Kungens kurva, vi behöver inte sånt här. Det gör mig faktiskt irriterad, vi hade kunnat ha mycket mer krogar i stan, säger Fredrik Söderholm.
Och trots att Södermalm är känt för sitt pulserande kulturliv finns det områden där båda ser förbättringspotential, till exempel västra delen av Ringvägen, som sträcker sig mellan Zinkensdamm och Skanstull.
– Den är helt otrolig död. Jag brukar tänka: “gud, varför finns detta? Varför gör de inte någonting åt det här?”, säger Krister.
– Där hade man kunnat få in 200 krogar, svarar Fredrik.
Väster om Zinkensdamm sträcker sig det Fredrik kallar för ”Ångestpuckeln”, en backe uppe på Hornsgatan.
– Hela Hornstull är deppigt, det skulle vi kunna ge bort till Kungsholmen. Det är faktiskt svindeppigt där.
Strax efter klockan 13 ger de sig ut i solen på Nytorget, bland skrattande barn och slussarnas brus. Två män med samma klädstil, goda bekanta. De lovar varandra att de ska ta den där ölen som de försökt få till sedan januari.
Under lunchen berättade Fredrik att en vakt på Södermalmskrogen Kvarnen faktiskt anmärkt på Adidasbyxorna och sagt att han borde byta om till nästa gång.
– Jag tycker det är obegripligt, jag förstår ingenting. Jag tycker de är skitsnygga, säger Krister Henriksson.
