De tvingas flytta till nytt äldreboende
Publicerad 2013-09-30
Nyligen begick en 84-årig kvinna i Stenungsund självmord under ett möte med kommunens tjänstemän om hennes boendeplacering.
Nu pratar flera gamla på äldreboendet Solvändan i Mariefred om att ta livet av sig.
24 platser ska dras in och allt tyder på att åldringarna kommer att tvångsförflyttas.
– De får bära ut mig, säger 91-årige Sune Andersson, som bor på Solvändan med hustrun Ebon Andersson, 89.
Det mesta tyder på att kommunpolitikerna i Strängnäs i slutet av oktober kommer att fatta beslutet: det blandade korttids- och permanentboendet Solvändan med 40 platser skärs ner, genom att de 24 permanenta platserna försvinner och de boende flyttas.
– De här platserna har vi för avsikt att ta bort, säger socialnämndens ordförande Tord Tjernström (S).
Oron spred sig
Oron spred sig snabbt på Solvändan när flyttplanerna presenterades för en månad sedan. Många av de gamla har bott i Mariefred hela livet:
– Vi har hört vissa säga att man hellre tar livet av sig än att flytta härifrån. "Över min döda kropp" var det någon annan som sade, berättar Kristina Boman, gruppledare på Solvändan som tillsammans med 16 andra i personalen skickat brev till äldreminister Maria Larsson där de protesterar mot planerna.
Enligt nämndordförande Tjernström ska platserna bort eftersom det i dag finns totalt 30 tomma platser i kommunens äldreboenden. Dessutom är Solvändan i renoveringsbehov, och då är det rätt läge att skära ner.
”Ingenstans att ta vägen”
Kristina Boman och hennes kollegor Carina Dyrenius och Cåre Torgalsson håller inte med:
– Det finns ingenstans för de gamla att ta vägen, för det finns inga lediga platser på andra boenden i Mariefred, säger Boman.
De hävdar att de tomma platserna på andra håll i kommunen beror på att biståndsbedömarna höjt kraven för att få plats i särskilt boende. Allt fler bor i stället hemma mot sin vilja, vårdade av anhöriga och en allt mer pressad hemtjänst.
Alla får inte plats
– Vi har varit med på vårdplaneringar där den äldre har styrts att vilja gå hem och klara sig med hemtjänstinsatser, fast de har behövt och velat ha särskilt boende, säger Kristina Boman.
Nämndordförande Tjernström hävdar att biståndsbedömarna inte har blivit hårdare, men håller med om att alla inte kan beredas plats i Mariefred om Solvändan skärs ner:
– Det kan de inte som det ser ut just nu. Men vi försöker se till att de som vill vara kvar i Mariefrd ska få det, säger han.
”De får bära ut mig”
Sune Andersson, 91, gifte sig 1947 med hustrun Ebon Andersson, i dag 89. Paret har bott i Mariefred hela livet, de senaste åren på Solvändan.
– Det är långtråkigt här, man sitter och tittar i taket. Men på kvällarna tittar jag och Nils på sport på teven, säger Sune.
Han vägrar att flytta till äldreboendet Riagården i Åkers styckebruk:
– Det kommer vi aldrig att gå med på. Jag kommer i alla fall inte att flytta, då får de bära ut mig. Inte tror jag att de särar på oss. Men häromdagen var det en gumma i Stenungsund som hoppade ut.
Sune, som jobbat som bagare, har inga höga tankar om kommunpolitikerna i Strängnäs:
– Dem törs du nog inte skriva i tidningen, säger han och berättar sedan hur han och Nils Hellberg – granne på Solvändan – spelade allsvensk ishockey utomhus i 30-gradig kyla på 1940-talet.
Hustrun Ebon berättar att hennes släkt har bott i Mariefred i tre generationer:
– Vi har sett så mycket i våra dagar. Nu sitter vi och drömmer.
”De kan inte köra ut en i bushen”
Nils Hellberg, 91, har bott i Mariefred hela livet. Sedan skolåldern känner han Sune Andersson, 91, numera granne på Solvändan. Tillsammans spelade de allsvensk ishockey för IFK Mariefred på 1940-talet. Sune var back, Nils forward.
– Vi slog finska landslaget med 8-3 strax efter kriget, berättar Nils.
I sin krafts dagar var han färghandelsbiträde. Han vill inte hamna på Riagården i Åkers Styckebruk och säger:
– Jag vet inte om de kan köra ut en i bushen. Då får man inga besök. Det finns ingen buss som går till Riagården. Min dotter är alldeles förtvivlad, hon vill inte att jag ska härifrån.
– Det får inte bli som på äldreboendet på Selaön utanför Strängnäs för några år sedan. Där tvingades 20 flytta. I dag är bara två i livet, säger Nils.
”Jag tycker inte om det alls”
Kerstin Tärnström, 70, har bott på Solvändan i två månader.
– Det är väldigt fint och bra här. Man behöver bara ropa så kommer personalen och hjälper en.
Kerstin har redan fått besked att hon måste flytta till Riagården i Åkers styckebruk:
– Jag tycker inte om det alls. I Mariefred kan man gå runt och titta i affärerna. I Åkers styckebruk är det bara skogen, här kan man gå ner till hamnen och titta när ångbåten Maja kommer.
Kerstin har bott i Mariefred sedan 1985, jobbade tidigare på ett försäkringsbolag och tycker om att spela bingo på Solvändan. Hennes närmaste anhörig är tidigare grannen Lillemor Persson, som säger:
– Jag har kämpat hårt för att hon skulle få komma hit. Jag är den enda som hälsar på Kerstin. Det blir fruktansvärt jobbigt för mig om hon flyttas till Åker, för jag har ingen bil och med buss tar det en hel dag.