Vårdpersonalen: Det är katastrof

Situationen på landets sjukhus beskrivs som mer pressad än någonsin.

– Det är katastrof. Där jag jobbar är det tre personer som har gått in i väggen sen juni, säger sjuksköterskan Mona Löfström.

Varje gång undersköterskan Nina-Sophie Lönedal, 24, går till jobbet i Lund hoppas hon att inget allvarligt ska inträffa. För hon vet att de kanske inte hinner med, att personalbristen gör att patienterna får vänta länge på vård.

– Jag känner mig uppgiven. Jag jobbar med många patienter som är i livets slutskede och under deras sista dagar hinner vi inte ta hand om dem och sitta hos dem som har ångest, säger hon.

Hon har sett hur patienter fått trycksår för att personalen inte hinner vända dem i sängarna, hur patienter som inte klarar av att äta själva riskerar att glömmas bort och hur patienter har ont för att ingen hinner ge dem smärtstillande.

"Personligt misslyckande"

– Det känns som ett personligt misslyckande när jag inte hinner med patienterna. Jag har bara vårdat det medicinska, inte hela människan. Jag älskar mitt jobb för mycket för att lämna det men jag kan inte stå bakom den vården som vi bedriver i Sverige i dag, säger hon.

Ia Jeppsson jobbar som barnmorska i Stockholm där läget varit överbelastat hela året. Under sommaren blir det ännu värre, eftersom mer erfarna barnmorskor ersätts med vikarier som är helt nyutexaminerade.

- Jag kände en viss oro när mina kollegor gick på semester. Det har varit obehagligt och vi har orsakat onödiga komplikationer för kvinnor och barn som inte känns så roligt att komma tillbaka till dagen efter, säger Ia Jeppsson.

Hon berättar om hur man tvingas avvisa höggravida, hur man hellre tar in en omföderska eftersom det går snabbare och hur kvinnor som precis fött barn lämnas när någon annan behöver mer akut hjälp.

– Vi gör allt vi kan för att rädda förloppet och utgången av förlossningen men vi har inte en chans att arbeta som vi vet är det bästa under rådande förhållanden. Mina nya kollegor mår fruktansvärt dåligt och funderar på hur de kan orsaka minsta möjliga lidande, säger hon.

"Katastrof"

På en transplantationsavdelning på Akademiska sjukhuset i Uppsala jobbar sjuksköterskorna Anna Högvall, 26, och Mona Löfström, 48. Under de nio år som Mona har jobbat där har arbetssituationen blivit allt mer pressad. På Monas nattpass jobbar nu en sjuksköterska och en undersköterska - på 15 patienter.

– Det är katastrof. Där jag jobbar är det tre personer som har gått in i väggen sen juni. Det är inte patientsäkert och det blir ingen trygg arbetsmiljö, säger hon.

I dag är hennes första semesterdag. Men hon kan inte slappna av och varva ner på riktigt.

– Jag är hela tiden orolig för att jag ska bli inbeordrad. Det kan hända när som helst och det känns som att jag blir jagad, säger hon.

Kollegan Anna Högvall har precis kommit tillbaka från sin semester.

– Den här semestern kom i rättan tid, jag hade inte orkat med många veckor till. Då hade det varit kört för min del. Jag tror inte jag kommer att orka jobba så länge på sjukhus, säger hon.

Anna har jobbat ett år som sjuksköterska och har fortfarande många frågor. Men ofta finns det ingen att fråga. Den här kvällen jobbar hon tillsammans med tre nyutexaminerade sköterskor.

– Jag fick stanna kvar för att de ska ha någon att fråga och har blivit tillfrågad om byten och extrapass. Det är en i längden ohållbar situation, säger hon.

Ovan vårdsituation

På en kirurgisk avdelning på samma sjukhus jobbar Madeleine Grenå, 23. Hon är inte van att behandla patienter med stroke eller hjärtsvikt. Men det måste hon göra i alla fall, på grund av personalbristen.

– Nu när det inte finns vårdplatser så får vi ta hand om patienter med medicinska åkommor som jag inte alls är van att arbeta med. Jag kanske inte upptäcker en komplikation förrän den redan hänt och det förlänger patientens lidande, berättar Madeleine som också är förtroendevald i Vårdförbundet och får ta emot många berättelser från sönderstressade medlemmar.

– Den här sommaren är det värre än tidigare. Pressen är stor och det finns ingen luft i systemet för att någon ska kunna bli sjuk. Man har inte kunnat rekrytera sjuksköterskor och många har sagt upp sig på grund av dålig lön och dålig arbetsmiljö, säger hon.