Gabriel dog i schaktet

Gabriel, 13, betalade 200 kronor för att få en rundtur i tunnlarna under slussen. Men tonårspojken som skulle visa vägen misstänks ha lämnat honom.

36 timmar senare hittades han av brandmän på botten av ett 30 meter djupt schakt.

– Jag bara hoppas att polisen får fatt i honom, och kan stoppa detta vansinne, säger mamma Ulrika.

I tisdags lämnade Gabriel Erlandsson, 13, pojkrummet i Vallentuna och tog Roslagsbanan till centrala Stockholm. Det var sportlov och till sin storasyster Antonia, 16, sa han att han skulle in till slussen och spela Laserdome.

Först senare insåg familjen Erlandsson att han i själva verket åkte för att undersöka de underjordiska tunnlarna och schakten som omger tunnelbanenätet.

Gabriel hade för några veckor sedan pratat med sina kompisar om en tonårskille "Jean" som för 200 kronor skulle visa honom runt i tunnlarna.

Innan han åkte till slussen hade han fått 200 kronor av sin mamma.

Klockan 15:25 i tisdags registrerade en mobiltelefonmast i Gamla Stan sista livstecknet efter Gabriel.

När han inte kom hem under kvällen blev familjen mycket oroliga.

Ringde polisen

– Det var inte likt honom han har aldrig försvunnit på det här sättet tidigare, han är hemmakille, säger mamma Ulrika Erlandsson.

Hon ringde polisen och ville efterlysta Gabriel men då han bara varit försvunnen i några timmar ville polisen inget göra.

– De har en 24-timmarsregel. De flesta brukar ju komma tillbaka inom ett dygn. Men vi visste att något var fel, han har aldrig försvunnit så här, säger Ulrika Erlandsson.

De började själva göra efterforskningar och efter tag när hans vänner insåg allvaret berättade de att han en tid pratat om sitt nya intresse för "Urban Exploring". Subkulturen lockar tusentals svenskar att besöka otillgängliga och avstängda platser. Som nerlagda fabriker, övergivna hus och tunnlar.

Vännerna berättade också hur en kille, som ingen visste vem det var, skulle ha berättat för honom hur man tar sig ner i tunnlarna vid slussen.

Mamma Ulrika och pappa Jan hade aldrig hört talas om Urban Exploring och visste framför allt inte att deras 13-årige son var intresserad av det. Han var mest intresserad av sina ödlor och att rita och måla.

Spårade telefon

I garaget hade fått en egen vägg han kunde sprayamåla på. I ett block brukade han skissa på sina alster.

Vid lunchtid dagen efter, när Gabriel fortfarande inte kommit tillbaka, gjorde polisen en efterlysning. Och spårade hans telefon.

Väktare, taxibolag och personal i tunnelbanan försågs med hans identitet och signalement. Även på aftonbladet.se gjordes en efterlysning.

Familjen var också flera gånger vid slussen och letade men utan resultat.

Han syster Antonia gjorde egna efterforskningar på internet. Det kom också fram att Gabriel dagen innan visat några kompisar en plats i slussen där han berättat att man kunde ta sig ner. Det var en ventilationslucka på berget mellan Katarinavägen och Mosebacketorg. Kompisarna visade platsen för polisen.

Vid tiotiden i onsdags kväll började klätterutbildade brandmän att ta sig in i schaktet. Med säkerhetsselar, rep och hjälm firade de sig sakta ner.

Efter ett tag hittade de en ryggsäck och ficklampa på en avsats, den lös svagt i mörkret. Längre ner i schaktet låg Gabriel död. Han hade fallit utför ett stup.

Senare den natten kom en polispatrull hem till villan i Vallentuna. Med sig hade de hans tillhörigheter i en kartong.

Pengarna var borta

– Det första de packade upp var en ryggsäck som inte var hans! Jag tänkte, var det ändå inte Gabriel de funnit i schaktet? säger Ulrika Erlandsson.

Men sen hittade de hans mobil och bälte. De 200 kronorna var borta.

– Uppenbarligen måste det ha varit denna killes ryggsäck han bar med sig i djupet. Den killen verkar ha detta som affärsidé. Jag bara hoppas att polisen får fatt i honom, och kan stoppa detta vansinne säger hon.

Platsen där Gabriel dog är känd som Tariqs tempel, uppkallad efter den tidigare grafittimålaren och numera filmregissören Tarik Saleh. När han i går fick beskedet om dödsolyckan blev han chockad och ledsen.

Vill avfärda myterna

– När man är ung tror man att man är odödlig men jag vill bara säga, gå inte ner i tunnelbanetunnlarna. Det är inte värt att riskera livet för.

Tarik Saleh vill också avfärda de många myter som finns kring hans person och den här platsen.

– Jag fick veta förr något år sedan att man uppkallat den här platsen efter mig och det är inget jag gläds åt. Det finns inget där att se, målningarna jag gjorde är borta. Och jag har aldrig bott där i tunnlarna som vissa påstår, säger han.