Svensk bebis saknas efter supertyfonen

Joachim Kerpner

Martin, 43, letar efter sin son i Filippinerna

Svenske Martee Petersson, 10 månader, är försvunnen med mamma Marjourie i Tacloban.

Samtidigt breder laglösheten ut sig i den tyfondrabbade staden:

– Det är förfärligt, säger farmor Ann-Christin Petersson.

Nyhetsbyrån AP rapporterade under måndagen om döda kroppar som låg överallt i Tacloban och om hur desperata överlevande plundrade affärer. Förutom mat tog plundrarna också tv-apparater och tvättmaskiner.

– Människor börjar bli våldsamma. Jag är rädd att inom en vecka kommer människor att börja döda av hunger, sade gymnasieläraren Andrew Pomeda till nyhetsbyrån AFP.

Även nyhetsbyrån Reuters utsände rapporterade om kaos. När reporterns plan landade på Taclobans flygplats stod mängder av människor vid flygplatsgrindarna och skrek på hjälp:

– Hjälp oss, hjälp oss. Var är president Aquino? Vi behöver vatten, vi är mycket törstiga. När kommer ni att ta bort liken från gatorna? ropade en kvinna.

Runt om i världen försöker samtidigt människor som har saknade släktingar i Tacloban – där myndigheterna talar om 10 000 döda av totalt 200 000 invånare – febrilt att få kontakt med sina anhöriga i det kaos som råder och där inga telefoner fungerar.

Letar efter sin sambo och son

En av dem är 43-årige Martin Petersson, som just nu är på väg till Tacloban för att leta efter den försvunna sambon Marjourie Edijer, 31, och parets son Martee, 10 månader. Familjen bor i vanliga fall i Malaysia. Sambon och sonen var på besök i hennes gamla hemstad Tacloban när tyfonen kom.

– Martin hade kontakt med Marjourie någon dag innan tyfonen kom och sade till henne att ta in på ett högt liggande hotell, byggt av betong. Sedan dess har de inte haft kontakt. När han kommer fram ska han gå runt och visa bilder på Marjourie och Martee, berättar Martins mamma Ann-Christin Petersson och fortsätter:

– Det är förfärligt att se den förödelse som finns. Man får känslan att Tacloban inte finns mer.

Sonen befann sig på måndagsförmiddagen i Cebu, och hade fått plats på ett reguljärflygplan till Tacloban på tisdagen.

Samtidigt, i västerbottniska Bygdsiljum, försöker två svenskar med rötterna i Tacloban att göra allt som står i deras makt för att organisera en hjälpinsats för 44 saknade släktingar i den tyfondrabbade staden.

”Många döda kroppar”

Violeta Maray, 53, och hennes dotter May Joy Ågren, 33, har tillsammans med släkt i Hawaii, Dubai och södra Sverige samlat in pengar och skickat dem till två av May Joys kusiner på Filippinerna – Rachel som via båt och motorcykel tagit sig till Tacloban, och kirurgen Rohel som också är på väg mot den olycksdrabbade staden.

– Rohels fru har stannat i Cebu och försöker hyra en bostad. Planen är att ta dit alla som vi hittar. Just nu är det så många döda kroppar i Tacloban och det sprids sjukdomar, säger May Joy.

Via Facebook har hon fått information om att en släkting, moster Louisa, är i säkerhet. Hon bor i Lapaz, som ligger högre än Tacloban.

– Det var en kusin i Dubai som hittade hennes namn på en Facebook-sida om evakuerade, berättar May Joy.

I torsdags, innan tyfonen slog till, gjorde May Joys kusin Manalo i Tacloban ett kort inlägg på Facebook:

"Vi är redo att evakuera, redo att springa i skydd. Filippinare, var starka. Gud, skydda oss med din kärlek. Skydda oss mot stormen."

May Joy flyttade från Tacloban när hon var fem år, med mamma Violeta som då var 22 år. Violeta berättar om den gamla hemstaden:

– Jag kan inte räkna de tyfoner jag varit med om. Det regnar och blåser, man lever med det. Taket försvinner, men sedan bygger man ett nytt. I skolan fick man lära sig att man skulle sätta sig ner om tyfonen kom. Jag trodde att den här tyfonen skulle vara som de andra. Jag blev överraskad när jag ser att nu finns det inget kvar av mitt hemland, av Tacloban.

Väntar på livstecken

Nu väntar May Joy och Violeta på ett första livstecken från kusin Rachel, som de hoppas nått fram till Tacloban:

– Kommunikationen bröts när hon åkte. Tanken är att hon ska vara där i tre dagar. Hon var jättenervös innan hon åkte, vad hon skulle få se. Hon tyckte det kändes jättejobbigt, säger May Joy.

SOS Barnbyar, som har en anläggning i Tacloban, har fått rapporter om att samtliga 150 boende i byn har överlevt. Jessica W Sandberg, pressansvarig vid SOS Barnbyar Sverige, säger:

– När tyfonen drog in kom det så enorma vattenmassor att mammorna tog med barnen upp på taken. Nu när vattnet har försvunnit ligger döda, oidentifierade kroppar som sköljdes in på området kvar. Personal från SOS Barnbyar är nu på väg för att se hur de kan evakuera barnbyn. Men de blev rånade på vägen. Desperationen är stor i området kring Tacloban, berättar Sandberg.

Fotnot: Kusin Manalo samt hennes man och barn är i säkerhet, meddelade May Joy Ågren Aftonbladet vid 14-tiden på måndagen.